Lite dåliga bilder men vad ska man göra i den här årstiden när det knappt känns som att solen går upp vissa dagar? För drygt två år sen började jag sticka på den här koftan men tanken att det skulle bli en julkofta. Mönstret kommer ur Kofteboken 2 och garnet är Rosy Green Wool som jag färgat själv. Men den blev inte klar till julen 2016 och julen 2017 hade jag helt tappat peppen för den. Den blir fin, men något känns inte rätt.
Jag kan faktiskt konstigt nog känna glädje i att repa upp saker. Det borde kanske kännas som ett misslyckande men det gör det inte. Så är jag i och för sig en person som tycker det är kul att rensa, jag kan typ ge mig själv i belöning att få rensa garderoben (knäppt jag vet). Kanske därför jag tycker det känns bra att repa upp också?
3 comments:
Ripping out something that isn't working is a sign of an experienced knitter. I do the same thing since there's no point in making something that won't get worn. Your yarn looks lovely, so I'm sure you'll find a yummy new project for it!
Repa upp är nåt som kommer med tiden. Så här det iaf varit för mig :) och känner exakt igen mig i liknelsen med att rensa! Det är ju sååå skönt! Bort med allt onödigt :)
Jag tillbringade förra våren och halva sommaren med att repa upp gamla koftor jag stickade på 70-.80-talet vars modeller inte längre fungerade (fel form på ärmarna exempelvis, eller att de inte kändes bekväma). Sen kunde jag börja sticka igen. Det satte fart på sticklusten som sen har funnits kvar sen dess. Och jag fick en massa fint ullgarn av det att återanvända. Det enda jag inte repat upp utan istället gett till Myrorna har varit koftor och tröjor i flera färger. Inte värt repa upp eftersom det blir så många kprta garnbitar av det tycker jag.
Du repar upp till härvor. Jag repar upp direkt till nystan.
Post a Comment