Indigofärgning

 Jag har äntligen fått tag på allt som behövs för att färga med indigo! Färgningen är inte svårt alls, det svåraste är att få tag i ingredienserna. Jag har utgått från det här receptet men skulle också vilja testa att färga mer "naturligt" med fruktos och släckt kalk. Det får bli ett senare försök. 

Första steget är såklart att härva garnet. Astrid hjälpte mig, allt som snurrar är ju intressant. 

Den fina knäpphärveln har jag lånat av Lotta men idag har jag faktiskt köpt mig en egen på loppis!  Knäpphärvel heter det förresten för att de knäpper när de snurrat ett antal varv och på det sätter går det att hålla koll på hur hur mycket garn (och därmed antal meter) som snurrats upp. 

Såhär såg ett av tygknutena ut direkt när det kommit ur badet. 

Sen börjar det byta färg, vilket är så himla coolt! 

Lite senare... 

Och såhär blev det tillslut när det torkat! 

Allra finast blev Karins linnetyg som hon vek i trianglar. Sök på Shibori för mer inspiration! 

  Och garnet då? Alltså jag är så NÖJD så jag måste skriva nöjd med versaler. Det blev precis den där mörka blå färgen jag ville ha! Blått är min finaste färg och jag gillar verkligen alla nyanser av indigoblått, men den här mörka blå är det något speciellt med. Nu ska här stickas tröjor!

Det översta är lingarn (det som jag härvade på översta bilden och som även min grå tröja är stickad i) (tröjan heter Holly och jag ska blogga om den snart) (nu blev det många paranteser) som finns hos Tant Kofta och Magasin Duett. Det nedre är Chickadee från Quince and Co och förmodligen ska jag sticka något ur Kofteboken av det.

Två tips!

Tänkte att jag skulle tipsa om två bra grejer, den första är de spinnkurser som Sjömans Elin organiserar i maj med Carol McFadden som lärare. Precis den typen av kurser vill jag själv gå, och hade jag mått bättre än vad jag gör nu hade jag bokat in mig direkt! Läs mer här på Elins blogg.

Tips nr 2 är den nya podcasten Nördic Knitting som det än så länge finns tre avsnitt av. Väldigt nördigt och väldigt bra! Perfekt helglyssning tillsammans med en kopp kaffe och så självklart en stickning.

Krävs det talang för att sticka?

Krävs det talang för att sticka? Mitt svar på den frågan är nej! Jag får väldigt ofta höra att jag har en otrolig talang för stickning och att "det där skulle jag aldrig klara av". Men grejen är att det inte är talang som gör att jag kan sticka komplicerade grejer, jag har ingen stick-gen som gör att jag kan sticka men som andra saknar.

Jämför med exempelvis läsning. Väldigt få personer kan läsa direkt när de försöker. Visst finns det ett och annat underbarn, men de allra flesta får traggla väldigt länge, börja med stora bokstäver och sakta jobba sig framåt. Och jag går inte fram till en person som läst varje dag i tjugo år och säger Oj, kan du läsa, vilket otrolig talang du har för det! Inte heller säger jag det till en hjärnkirurg som pluggat i en herrans massa år att Oj vilken talang du har för att operera hjärnan på folk! Utan jag gissar (och hoppas) att personen i fråga har övat ganska mycket innan.

Jag har stickat i princip varje dag sen jag var 13-14år. Nu är jag 27 och har alltså stickat varje dag i drygt 13år. Därför är jag bra på att sticka! Men de där första fem superfula tröjorna jag gjorde syns inte på bloggen för på den tiden hade jag ingen egen kamera och kunde inte dokumentera eländet :P. Jag vill påstå att alla som stickar varje dag i 13 år blir bra på att sticka. På bilden ovan ser ni mig som 14-åring sitta och sticka på en helt fruktansvärt ful pippi-tröja i 100% akryl, i en modell som var bredare än var den var lång och ärmsömmar som satt någonstans vid armbågarna. Och fortfarande lär jag mig såklart nya saker hela tiden, tänk så skicklig jag kommer vara om ytterligare 13år! I början går det långsamt och blir kanske inte som planerat, men för varje projekt lär en sig lite mer.

Dessutom har jag verkligen inte bra tålamod vilket många också tror krävs för att sticka. Jag stickar ju för att jag är så rastlös och har minimalt med tålamod! Det är så många lektioner som jag klarat av att sitta still för att jag hade stickning eller broderi med mig (jag började med det i gymnasiet och ångrar så att jag inte vågade ha med stickningen innan dess) och att se på tv eller film utan stickning är helt otänkbart.

Att folk sen har mer eller mindre talang för stickning stämmer säkert, precis som att vissa får kämpa mer för att lära sig läsa. Men jag tror inte att det krävs talang för att njuta av att sticka eller för att skapa något fint med garn och stickor.

Felicia på Craft Sessions har liknande tankebanor men framförallt om teknik, hennes text från 2013 kan ni läsa här. Gör det, hon är så bra!

Håller ni med mig? Behövs det talang för att sticka eller inte?

Stickväska/påse

Med mig till Norrköping hade jag den här smarta väskan/påsen (fick reda på via instagram att den även kallas dagispåse ibland). Den är perfekt som stickväska! Gillar särskilt innerfacket där mönsterpappren passar som handen i handsken.

Mönstret är gratis och finns här. Jag kommer absolut att sy flera, men då ska jag se till att ha lite stabilare mellanlägg för den här är lite väl vek. Å andra sidan bra, för då är den lättare att vika ihop när den inte används.

Äntligen är påskhelgen slut

Puh, vi är hemma igen efter en påsk i Norrköping som varit allt annat än lugn. Hela vår lilla familj + delar av svärfamiljen har varit förkylda och Astrid har suttit som ett plåster på mig 24 timmar om dygnet. Lägg dessutom till att hon börjat bli åksjuk och kräktes två ggr på vägen dit plus kräktes ner hela sängen sista natten (pga sondmatningen, blir lätt så) så förstår ni att den här påsken har inte varit sådär ljuvligt idyllisk som den är i böcker. Jag är helt slut både psykiskt och fysiskt och längtar efter att Astrid ska gå till förskolan igen!

Damejakke Loppa

Min damejakke Loppa blev klar i slutet av februari, men som så ofta med projekt jag gör så behövde den ligga till sig en månad precis när den kommit av stickorna. Det är som att jag stickar in så mycket förhoppning i tröjan, så mycket "åh det här kommer bli så BRA" att det är omöjligt för den färdiga tröjan att faktiskt leva upp till det. Så det får ligga till sig en månad eller två och oftast tycker jag sen att det är ju faktiskt en superfin kofta det där! Ibland tycker jag fortfarande inte det, så är det tex med min Vitamin D. Den är superfin, men varje gång jag tar på mig den känns det fel. 

Åter till Loppan, den är jag nu verkligen nöjd med! Mönstret har Pinneguri gjort och det hittas här. 

Min stickfasthet var pyttelite off, vilket resulterade i en superstor rygg. Det upptäckte jag dock ganska snart efter att jag tagit av för ärmarna så jag kunde repa upp en bit och gjorde färre ökningar i slutet av oket. Nu sitter den perfekt! 

Garnet är Chickadee från Quince and co. Den grå färgen heter Iceland och är i mina ögon en helt perfekt grå. De andra färgerna har jag färgat själv, med en annan Loppejakke som inspiration. Oerhört roligt och jag är så nöjd med resultatet! 

 Bilderna har skickliga Malin tagit i Palmhuset, älskar speglingen i vattnet.

Är också nöjd med mitt försök att se (hyffsat) allvarlig ut på bild! Eller ja, inte le stort i alla fall.
Det är så lätt att le på bilder, att se allvarlig ut är MYCKET svårare. Delvis för att vi är så ovana vid att se allvarliga kvinnor på bild att vi direkt tycker att hon ser arg eller sur ut och så sitter det liksom i ryggmärgen att se glad ut.

Shorts till Astrid

Jag har fått en hel del spillbitar över när jag sytt klänningar, och ofta är ungefär en halvmeter lagom att sy något till Astrid av.

Ett par shorts kändes perfekt att sy. Det gick verkligen inte åt knappt något tyg alls, 50x70cm kanske? Oerhört lite i alla fall. Rester från min ljusblå Factory dress. 

Mönstret är gratis och kommer från Purl Bee, City gym shorts for all ages heter det. Finns även i vuxenstorlek och jag är lite sugen att sy mig ett par att sova i. 

Jag lyckades smyga dem på Astrid när hon kollade på ett av sina favoritprogram, och när de väl var på märkte hon dem inte. Rätt bra betyg ändå? Och på henne ser de ändå helt okej ut (allt blir ju gulligt på en två-åring liksom) så att sticknings-sömmen kom för långt upp osv får jag väl leva med. Nästa par blir bättre!