Wednesday, June 15, 2011

Att inspireras av andra

Det senaste har jag tänkt mycket på det här med att inspireras av andra, och vad som är ok och inte ok. Jag stickar på en gul och rosa randig tröja just nu som kommer bli i en modell som liknar en tröja jag såg på bloggen Krickelin (som är en jättefin blogg, läs den). Hennes tröja är köpt second hand, så det är inte hon som har designat den, jag vet dock inte vem som gjort den.

Vad tycker ni om att inspireras av andra? Själv resonerar jag som så att så länge det är för personligt bruk så är det helt ok. När det kommer till att dela med sig av mönster blir det svårare, men jag tycker det är ok så länge som man inte tar betalt för det och tydligt skriver vart man fått inspirationen ifrån.
Däremot skulle jag inte kunna ta betalt för ett mönster jag gjort efter en bildförlaga, om jag inte ändrat mycket på modellen under tidens gång. Men å andra sidan är det ju jag som räknat ut maskantal och allt sådant, men jag tror ändå inte att jag tycker att det är ok. Men det är svårt, och därför vill jag höra era åsikter i frågan!

Jag kan inget om lagar och sånt, vet att Creative Commons finns men är inte så insatt.

Uppdatering: Kommentarerna till det här inlägget är så himla bra, läs dom! Publicerar Dödergöks kommentar här, för den är väldigt klok och sätter fingret på vad jag också tycker:
"Inspirationen är ju jätteviktig utan den skulle det ju inte bli mycket skapat. Jag har en ganska klar idé om vad jag tycker är rätt och fel. Om jag ser en tröja på tv eller ravelry eller på en kompis är ju klart som korvspad att jag får försöka kopiera den och sticka ett ex till mig själv eller någon annan. Att däremot kopiera tex Ysoldas Ishbel och sen sälja mönstret som sitt eget är fel fel fel. Att sticka upp plagg efter någon annans mönster och sen sälja plaggen är också tokfel enligt mig. Däremot att sticka något och ge bort det är en helt annan sak."

23 comments:

Otaliga projekt said...

Åh, det där verkar vara en riktigt trixig fråga. Jag har egentligen ingen riktig uppfattning eftersom jag själv inte har konstruerat något mönster ännu. Men jag smålog häromdagen när jag läste en blogg där det stod att "mönstret har jag kommit på själv", det kan mycket väl vara så att den här personen har kommit på det själv och inte har sett det någonstans, men mönstret var samma som min kompis farmor har lärt oss en gång i tiden. Det finns nog otroligt många sätt att se på din fråga.
Det ska bli spännande att se andras åsikter.
Trevlig Dag,
Sarah

MPA said...

Kan hålla med om att det är svårt att dra linjen där andras design går över till egen design...

Att inspireras av andra har konstnärer gjort alltid... det i sig är inget fel. Men gör du egna tillägg till en design så är ju frågan om det når verkshöjd.

Att kopiera ett mönster rakt av för eget bruk är tillåtet, men inte att sprida mönstret vidare (gratis eller mot betalning).

FÖ: läs gärna detta inlägg om hur fel det kan bli...
http://www.regretsy.com/2011/05/27/urban-outrage/

teresa said...

Svårt ämne, även för de jurister som skriver lagarna, men jag tror man känner ganska väl när man "knyckt" ngt o då är det ju inte ok, dvs plagiering. Man känner nog när ngt är nyskapande o faktiskt ngt eget.
Jag för en ständig kamp med mina barn om att man inte får koperia spel/musik etc eftersom man knycker lönen för den som skapat verket. Samma bör ju gälla för hantverksmönster. Har du gjort jobbet ska du få bestämma om du vill ge bort eller ta betalt.
Lycka till!

Clara said...

MPA: intressant artikel! Den tar upp precis det där svåra när det är en idé som många kanske har kommit på samtidigt, eventuellt har någon snott den. Svårt!
Jag håller med om att kopiera ett mönster är helt fel (utom för personligt bruk) men om man gör ett eget mönster utifrån en bild?

Teresa: Problemet är väl att alla känner olika. En person kan ju känna att den gjort rätt, men den som blir plagierad/står för inspirationen kan känna annorlunda och ta illa upp.

Manduzana stickar said...

Åh, fruktansvärt svår fråga! Mycket kan ju vara gjort av någon annan utan att man själv vet om det.
Men det är svårt när man har inspirerats av andra mönster också, när blir det mitt egna? Svårt det där.

görel said...

Jag är ganska säker på att du juridiskt sett har rätt (och ta betalt för det) att göra ett mönster från ett foto eller liknande -- precis som du säger så är det du som räknar ut maskantal och gör själva beskrivningen. Om det ursprungliga alstret är väldigt intrikat kan upphovspersonen och andra ha åsikter om det, men så länge det inte är mönsterskyddat tror jag det inte finns någon laglig grund.

När det gäller matrecept är själva receptet inte skyddat av upphovsrättslagen, men däremot brödtexten som hör till -- lite knepigare med stickbeskrivningar eftersom det är svårare att skilja åt.

Sedan är det förstås en helt annan sak vad man tycker är moraliskt rätt och fel, men att låta sig inspireras av någons alster och skapa något utifrån det är väl inte fel. Man kan ju gärna hänvisa till sin inspirationskälla om inte annat!

Erica Bessant said...

upphovsrätt ja... knepigt. Inspirerad har man all rätt att bli av andra och att göra saker som liknar andras kommer man aldrig ifrån. Jag skrattar ofta lite tyst för mig själv när jag ser bloggare/folk som säger de kommit på något själv, som de menar bara de har rätten att göra, som också många andra gör. Att virka ett äpple tex. Idén att virka ett äpple har man ingen upphovsrätt på, men ditt skrivna mönster har du rätten till alltid. Så om 10 personer virkar äpplen efter 10 olika mönster gör ingen fel... blir du inspirerad av ett par vantar du ser på en bild, gör ett mönster och stickar dem har du fortfarande upphovsrätten till mönstret du skrivit. Iden till vantarna kan man inte upphovsrättsskydda, de är ett par vantar. Det finns tex många klassiska mönster, som en viss typ av stjärna eller ros i flerfärgsstickning, dessa isig själva kan inte skyddas av upphovsrätten, men diagram och nedskrivna mönster kan. Jag vet inte om det gör dig klokare... men ibland får man komma ihåg att idén att skapa något inte går att sätta upphovsrätt på, medan ett mönster eller en instruktion alltid är upphovsrättsskyddade. Vet inte om jag själv blev klokare, men det är så jag tänker... Gör man ett mönster själv (inspirerat av en bild eller inte) kan man generellt säga att du alltid sitter säker.

Clara said...

Görel: intressant med matrecepten! Jag antar att det är något liknande med stickrecept.

Svala: Åh vilken klok kommentar! Precis sådär har jag tänkt att det är, att diagram och nedskrivna mönster är skyddade men att det är svårt att upphovsrättskydda idéer. Det har ju både för och nackdelar, men en del idéer kommer ju alltid kommas på av många personer. Jag känner mig mycket klokare efter att ha läst din kommentar.

Dödergök said...

Inspirationen är ju jätteviktig utan den skulle det ju inte bli mycket skapat. Jag har en ganska klar idé om vad jag tycker är rätt och fel. Om jag ser en tröja på tv eller ravelry eller på en kompis är ju klart som korvspad att jag får försöka kopiera den och sticka ett ex till mig själv eller någon annan. Att däremot kopiera tex Ysoldas Ishbel och sen sälja mönstret som sitt eget är fel fel fel. Att sticka upp plagg efter någon annans mönster och sen sälja plaggen är också tokfel enligt mig. Däremot att sticka något och ge bort det är en helt annan sak.

Clara said...

Dödergök: Word. håller med dig till punkt och pricka! Du formulerar det som jag tänker men inte riktigt kan få fram.

görel said...

Vad gäller matrecept så kan jag ju (om det är nödvändigt, för det säkert många av läsarna här som följer sådana sidor också) upplysa om att man ofta anger källan (t.ex. en kokbok eller annan känd källa) och säger "Adapted from ..."

görel said...

Ja, alltså i engelskspråkiga matbloggar då, ursäkta ...

görel said...

Det är ju en väldig skillnad mellan att kopiera en annans mönster och att skapa ett eget utifrån t.ex. en bild!

PetraO said...

Intressant!Jag tycker precis som Dödergök - kloka tankar! Själv inspireras jag just nu av gamla mönster från 40-50-60-tal och tänker försöka skapa liknande utifrån bilder. Jag kommer då att tala om vad jag inspirerats av men tänker också ta åt mig äran av allt uträknande och den tid det tar att göra ett eget mönster (så det så:)

Clara said...

PetraO: jag tycker absolut du ska ta åt dig äran! Framförallt om man kollar på många bilder och mest vill fånga en känsla, så som i alla fall jag ofta gör med 40-50-60 tals bilder. Och då tycker jag definitivt att man kan ta betalt för mönstret också.

Annika said...

Jättebra fråga att ta upp och massor av bra kommentarer som i alla fall gjort mig lite mer klartänkt.
Något jag reagerat på är garnstudios/Drops mönster som ofta liknar t ex engelska mönster från året innan. Dom måste ju säkert ha koll på vad man får och inte får, så jag tänker mig att det är stickat från en bild...
Ha´ det gott!

Anonymous said...

Har också funderat mycket kring det där, senaste tiden har jag virkat mycket amigurumisar (hur skriver man det i bestämd form plural?) och det finns ju hur många mönster som helst, många säker att deras mönster är orginal (oavsett om det är katt/apa/elefant eller vad som) och grejen är väl att alla kan ha gjort mönstren själv även om de är snarlika för det finns ju inte hur många sätt som helst att virka de små figurerna på. Så frågan blir ju om man skulle göra ett eget mönster, virka och sälja och sen finns flera mönster där ute på nätet som är snarlika och som menar sig vara "orginalet" hur ska man då kunna bevisa att man inte kopierat?

Denice said...

Funderar på det där med att sälja efter andras mDönster... Nu säljer ju inte jag något jag gör, utan handarbetar för mitt eget nöjes skull. Men det är en hårfin gräns. Att sälja till butik efter andras mönster är fel, tycker jag. Men säg att någon stickat en sjal efter någon annans mönster, och sen inte vill ha den själv. DÅ kan denne ge bort sjalen till någon som sen säljer den på typ tradera eller vad som helst - den personen vet ju inte vem som skapat mönstret. Eller om jag stickar en tröja som jag inte kan ha och inte känner någon som den passar heller, då borde jag kunna sälja mitt ex även om jag inte gjorde mönstret - jag har ju stickat själva exemplaret och köpt garnet.

Så om man säljer mer kommersiellt så tycker jag att man självklart ska göra sina mönster själv, men enstaka skapade exemplar tror jag inte någon kan hindra enskilda från att sälja.

Jag fick frågan från en kollega om att sticka en dropskofta till denne, jag hade på mig ett eget ex. Vad svarar man på det liksom? Om inte personen själv kan sticka så kan ju inte denne få tag på just den koftan. Nu ville jag inte sticka ett ex till, så frågan blev aldrig mer aktuell än så.

Lite ytterligare perspektiv bara :-)

Anonymous said...

tror man alltid ska lyssna på sitt samvete, nu försöker jag virka disneyfigurer, men vem gör mönstret? Jo jag gör ju det under tiden jag virkar men det finns ju mängder av mönster på de figurerna så hur blir det egentligen? är det mitt mönster eller? MVH Sunna

Krickelin said...

Vad spännande att se hur din tröja blir när den är klar. :) Jag " härmas" hela tiden, men jag brukar berätta vart inspirationen kommer ifrån. Intressant att läsa hur andra resonerar.

Anonymous said...

Många kloka kommentarer och jag håller med om det mesta förutom att man inte skulle få ta betalt för något man har stickat men inte gjort mönstret...?! Det är ungefär som om en bagare inte får ta betalt för klassiska kanelbullar han bakar för det var inte han som kom på receptet.... men att det skulle vara ok att baka dem om han gav bort dem gratis eller åt upp alla själv... Tänker på alla handstickade lovikkavantar som säljs på hantverksdagar runt om i landet t.ex.... är det fel?! Borde det vara "bortskänkes" för att man inte designat den vanten själv?
Mvh Siv Fransson

b said...

Lovikkavanten är mönsterskyddad. De rosa eller andra färgade vantar som finns på massor med sidor som är stickade i löst spunnet yllegarn ich kallas lovikkavantar är inte det.Det är en helt vanlig vante av ullgarn som ibland har en luddig yta.

b said...

Lovikkavanten är mönsterskyddad. De rosa eller andra färgade vantar som finns på massor med sidor som är stickade i löst spunnet yllegarn ich kallas lovikkavantar är inte det.Det är en helt vanlig vante av ullgarn som ibland har en luddig yta.