Tuesday, May 31, 2011

9:e Juli

Nu är det bestämt, den 9:e Juli flyttar jag tillbaka till Sverige! Det känns skönt att ha bestämt det, även om jag inser mer och mer att jag kommer sakna Madrid. Men det är mycket jag inte kommer sakna, framförallt kommer jag inte sakna att vara så ensam som jag är här. Jag är en ensamvarg som gillar att vara ensam, men det gör mig också ganska blyg vilket i sin tur gör det svårt att lära känna nya människor och skapa en nytt socialt nätverk.
De bilder jag lägger upp på bloggen är det bästa av mitt liv i Madrid, jag visar ju inte alla de dagar jag sitter i mjukisbyxor framför datorn och knappt kommer ut längre än till mataffären.

Visst är det svårt att komma ihåg att bloggar inte visar en människas hela liv? Jag har jättesvårt att komma ihåg det, blir så lätt avundsjuk när jag läser om andra personers lyckade liv. Andreas sa till mig att läsa igenom min egen blogg, och när jag gjorde det blev jag avundsjuk på mig själv...

16 comments:

ylva said...

Tänkvärt!

Svala said...

Du är inte ensam om det där med mjukisbyxor framför datorn eller om ensamheten. Att skaffa ett nytt socialt nätverk är det svåraste jag vet... Bloggar visar verkligen inte allt! Mycket tänkvärt.

kamilla said...

Man reagerar också på något konstigt sätt och romantiserar den stad som man har bott i och förtränger alla jobbiga dagar, det är rätt fint att åka tillbaka och semestra efteråt :)

MinaStickor said...

Fint blogginlägg :)

Emelie said...

Känner igen det där. Drabbas allt som oftast av svår bloggångest eftersom dom där "alla andra" lyckas så jäkla bra hela tiden. Men det är helt okej med mjukisbyxor och bara umgås med sig själv också, faktiskt =) Välkommen tillbaka till Bästkusten snart då!

Manduzana stickar said...

Bra skrivet.
Jag sitter ofta här framför dator och gör inte så mycket annat. Jag har bott i en ny stad i snart två år men eftersom jag pluggar på distans så har jag ingen naturlig mötesplats att träffa nya människor på. Sambon har ju sina klasskamrater som är väldigt snälla allihopa, men det är ju inte "mina" vänner.

Louise said...

Bra skrivet. Visst är det så, bloggar skildrar verkligen inte allt i människors liv.

För mig är min blogg en plats där jag vill samla det trevliga av mitt liv. Jag vill ha en plats som är helt ångestfri, då jag är en ganska ångestfylld människa. (Sen skiner den ledsna sidan ibland igenom, men ambitionen är i alla fall att lämna det utanför på den här platsen.)
När jag själv tittar tillbaka i bloggen under de mörkaste dagarna, blir jag påmind om att jag har det rätt bra ändå. Och det tycker jag om och blir inspirerad av.

Sedan har jag ingenting emot att läsa om andra människors plågor. Det kan vara nyttigt det också naturligtvis.

Välkommen hem till Göteborg i juli! Vi ses.

mami said...

Bra inlägg Clara! Det är så sant det där med att bloggar verkligen inte visar allt. Kramkram

Maria said...

Jag förstår dig. Helt! Jag bor i norge sen snart ett år tillbaka och jag kan iblan känna mig jätteensam. I Göteborg hade jag kunnat träffa mina vänner och min familj när jag vill men jag är här. Jag har ju min sambo och så men ibland kan man sakna att bara sätta sig ner och prata med en tjejkompis. Någon som vet allt om en. Jag tror att du gör rätt i att komma hem. Till underbart vackra sommar-Göteborg!

Anonymous said...

Det klokaste som skrivits i en blogg
skulle jag vilja säga!
Men det kan jag ju inte........
jag har ju inte läst alla så klart.
Men det känns så i alla fall.
Men man får komma ihåg att tiden har
gått även på hemmaplan.Allt är sig inte likt där heller

Ulrika said...

Men fina du! Det kunde ha varit mina ord! Tänker ofta att en av mina styrkor är just att jag gillar att vara ensam. Tyvärr så mycket att mitt sociala (irl) liv blir lidande. Alltså, jag vill vara ensam, samtidigt som jag någonstans vill socialisera... Och så kan jag känna mig ensam... Vissa tycker att det låter knäppt men jag tycker - och tror - att ex bloggar fyller en stor funktion för väldigt många personer. Men, absolut! Det gäller att komma ihåg att de sällan visar en hel person. Min egen gör det inte. Jag väljer ut bitar från mitt liv som jag visar. Andra delar behåller jag för mig själv.

Knitarina said...

Så klokt! Det är lätt att tro att bara vackert och mysigt är hela sanningen.
För ett tag sen var det flera finfina bloggar som visade fulfula hörn hemma hos sig själva. Lite befriande även om det ju är det där fina bilderna man uppskattar mest.
Viktigt att inse sig själv att även den bästa surdegsbagaren får platt bröd ibland.

Tina said...

Bloggandet är ett slags terapi för mig... att i ord formulera det positiva i mitt liv. Rätt ofta är det på min sida skärmen mysbyxor och grå vardag.
Skönt att du påminner om att den verkligheten också finns.

Jessica said...

Det var precis det här jag behövde läsa. Jag brottas också med den där avundsjukan när jag läser andras bloggar. Inte hela tiden, men ibland och alltid är det när jag känner mig extra skör. Men jag tror att Andreas råd är bra - att vända blicken mot det man själv förmedlar. För nästa alla gör ju på samma sätt - väljer ut några bitar och sparar det mesta (och då oftast de misslyckade projekten, disken som inte diskas osv) för sig själv.

sebbz said...

kul att du kommer hem igen!

TokTova said...

Fantastiskt blogginlägg. Tänk så lätt det är att ryckas med avundsjukan. Hur lyckade alla andra är och hur fantastiskt snyggt dom har det hemma. Men nej, man ser ju bara det som bloggaren själv valt att visa. Hoppas att du får en fin sista månad i Madrid. Jag har varit utomlands och pluggat och jobbat i flera omgångar och ofta brukar det vara på slutet som jag börjar trivas som bäst och vill liksom inte åka hem igen. Fast det har jag ju alltid gjort och det har också varit väldigt bra. Men det känns bra att man kan se tillbaka på tiden där väldigt positivt.