Silverringar

Jag går ju en kurs i silversmide som är speciellt för oss med psykisk ohälsa, det har jag skrivit om tidigare. På kursen har jag gjort en hel del grejer faktiskt vid det här laget, men jag är dålig på att fota silversmycken har jag märkt! Eller inte dålig, ovan är väl snarare rätt ord. Det är små saker, de glänser och är allmänt svårfångade på bild. Nu har jag i alla fall lyckats ta en bild på två ringar jag gjort nyligen.

Den runda cirkeln på ringfingret är jag extra nöjd med! Stor men ändå nätt och väldigt skön på fingret. Jag avskyr ringar som sitter för hårt, kan nästan få panik av det, men för stora ringar är ju inte heller bra för då ramlar de av. Den här är perfekt lagom förstor och visar inga tendenser på att ramla av. Precis som jag vill ha den!