Mini-me

Senast jag var på Stoff och Stil så spontanköpte jag ett polyestertyg. Wtf, polyester? Jag är själv förvånad. Som en svettig person skyr jag polyester som pesten. Men jag gillade blommönstret och så tänkte jag att som kjol är ändå polyester okej kanske? Miljömässigt är inte polyester någon höjdare, men det är å andra sidan inte bomull eller viskos heller. Eller att öht sy/köpa nya kläder.

Mönstret är egengjort enligt samma sätt som den svarta kjolen jag sydde tidigare i vår. Det är en halvcirkelkjol som är gjord för stor i midjan så att det blir lite lagom med rynk där. Jag ville ha framsidans linning slät och bara resår bak så jag utgick från den här beskrivningen. Men för stabilitetens skull satte jag resår fram också, även om den inte går att stretcha eftersom den är lika lång som tyget. 

Linnet är också egensytt. Tidigare har jag sytt träningslinnen med djupa ärmhål, så kallade muscles tees. Eftersom jag fortfarande är lite orolig att en blommig polyesterkjol som slutar på vaden är aningens tantig (alltså fel sorts tant, det finns superfina tantkläder också) tänkte jag att ett linne med djupa ärmhål balanserar upp det! Som mönster har jag använt Inari tee dress men gjort ärmhålen djupare och valt en längd som jag tyckte kändes lagom. Tyget är köpt för så länge sen att jag inte riktigt minns varifrån det kommer, mer än att det är något kvalitetsmärke. Kanske från Nosh?

Jag fick tyg över både från kjolen och linnet så då sydde jag matchande kläder till Astrid! Hon älskar att ha likadana kläder som mig, själv kan jag inte riktigt bestämma mig för om det känns fint eller lite töntigt :P. 

Astrid med sin muta för att vara med på kort. Hennes kjol är en Purl Soho gathered skirt for all ages och linnet kommer från något gammalt nummer av Ottobre. 

Jag och min mini-me! Astrid tycker att jag ska färga mitt hår blont nu också, jag vet inte riktigt om jag är beredd att gå så långt...