Culottes har ju varit trendigt ett tag men det är ett sånt plagg som jag har velat ha men inte riktigt vågat. Jag har tänkt att det är ett plagg som är snyggt på folk som är långa, som har smala höfter osv. Dvs inte jag (obs jag har en normkropp och är medveten om alla privilegier det medför, men ni vet dom där tankarna som alla har oavsett). Jag har provat massor med culottes i butik och alla har suttit fult vilket ytterligare förstärkt tanken om att de inte är för mig. Men så tänkte jag fuck it, skitsamma om de inte är smickrande och framhäver kroppen osv, de verkar assköna så nu syr jag mig ett par.
Och det är jag så glad att jag gjorde! De är så sköna och jag känner mig cool och snygg i dom. Nej de kanske inte är smickrande och rumpan blir inte direkt jättesnygg men vet ni, det är verkligen skitsamma. Alla byxor är för alla kroppar!
Mitt mönsterval blev Ninni från Named eftersom de känns väldigt basic och har en elastisk midja (vilket alla med ibs vet är ett krav). De är ritade för en 172cm lång person vilket är bra mycket längre än vad jag är (jag är 152cm) så jag kortade av dem 2cm vid höften. Grenen är fortfarande ganska låg, jag hade nog kunnat korta mer, men det funkar. Sen kortade jag av benen 4cm. Jag ändrade också fickorna så att de sitter vid midjan (gubbfickor kallar jag dem) istället för i sidsömmen som i mönstret. Jag är inte så förtjust i sidsömsfickor, tycker att de hänger och slänger plus ofta gör sidsömmen lite påsig.
Mitt storleksval blev 40, men jag hade nog lika gärna kunnat sy ett par 38 eller för all del 42. Storleken känns inte supernoga när det ändå regleras med resåren i midjan.
Tyget är vävd viskos från Stoff och Stil. Jag har sett massor med Ninni på Instagram och bloggar men aldrig fattat att mönstret faktiskt är skrivet för trikå! Jag tror att de flesta jag sett faktiskt är i vävt tyg och jag tycker det funkar minst lika bra. Det känns som att många av Nameds mönster funkar både för trikå och vävda, tex Inari och Kieolo har jag sytt både i vävt och trikå. I vanliga fall skulle jag vara väldigt försiktig med att sy ett mönster ritat för trikå i vävt tyg (det omvända funkar bättre enligt mig) men här funkar det.
En fin grej med namnet tycker jag förresten är att det får mig att tänka på Det osynliga barnet, en av mina favoritberättelser av Tove Jansson.
Mönster: Ninni från Named
Storlek: 40
Ändringar: kortade 2cm vid höften och 4cm i nederkanten. Ändrade fickmodell till "gubbfickor" istället för fickor i sidsömmen.
Tyg: vävd viskos från Stoff och Stil
3 comments:
Jag som bor i en blåsig stad tänker att de är ett perfekt bekvämt alternativ till en fladdrig kjol :D
Jag, 180 cm, har aldrig tänkt tanken på såna byxor. Jag tror jag skulle se ut som/ känna mig som Vanheden: urvuxen. Möjligen om de vidgades till byxkjol. Men jag har aldrig haft nån sån heller. Men den längden är min favvolängd på kjol.
Is an interesting article And interesting for me Next time I will come back. ไฮร่าบลู
Post a Comment