Vårrosor

För nästan exakt ett år sedan stickade jag klart den första mudden i det här fina mönstret, Kamillas spring roses. Sen tog mitt gröna garn slut, och varje gång jag besökte de garnbutikerna som säljer Rauma finullgarn så var den nyansen jag ville ha slut där också. Först för några månader sen kunde jag börja sticka på dem igen, och nu har jag helt plötsligt en annan stickfasthet! Det kan ju vara så att jag glömt vilken storlek jag haft, men eftersom jag i princip alltid använder 2,5mm till rauma finull så borde jag gjort det då också. Det som syns på bilden har jag fått repa upp och börja om med 2:or istället, men det är de värda de här muddarna. Rosor i gult och grönt, precis vad jag vill ha just nu! Undrar bara hur det ska sluta det här med att jag stickar lösare och lösare, plötsligt är jag väl nere på 1,5or för att sticka vantar...

Fyra tröjor på min önskelista

Att tillbringa väldigt mycket tid hemma i soffan ger visst väldigt mycket tid åt att tänka på vad jag vill sticka. Vi kommer i alla fall ut lite, tack för era stöttande kommentarer i förra inlägget! De betyder verkligen mycket.
Just nu är det fyra tröjor som står högt på min önskelista, en till Andreas, en till Astrid och så två stycken till mig själv. 

Till Andreas skulle jag vilja sticka en Marius med runt ok, men med Space Invaders istället för X och O. Passar väl en nördig kodare rätt bra? Färgerna blir precis som på bilden, däremot har jag inte bestämt mig för vilket garn jag ska sticka i. Inget av mina "vanliga" passar, och de föreslagna har jag inte sett i någon garnbutik i Göteborg, vad jag vet. Det lutar åt Sandnes Alpakka eller Rauma mitu, är det någon av er som har erfarenhet av någon av dem?

Efter att ha sett Maria Carlanders fina skapelser i Pickles merino tweed och även hört Stick with us prata sig varma om det garnet är jag sjukt sugen på att testa det jag också. Och den här koftan är precis sådär gammaldags fast ändå bekväm som jag gillar! Finjakke heter mönstret och kommer från Pickles. 

När jag fick syn på den här gröna färgen i Pickles merino tweed bara visste jag att jag ville sticka en kofta i det. Så garnet fick avgöra när jag letade mönster, fast jag hittade inget som passade helt perfekt. Acer cardigan tror jag kommer bli sketasnygg i det här garnet! Stickfastheten stämmer inte helt, men stickar jag en eller två storlekar större än min egentliga borde det funka. 

Sen har jag velat sticka en Islandströja i evigheter, och garnet jag stickat den prickiga tröjan till Astrid i har precis rätt stickfasthet för en Riddari. Färgschemat är jag däremot lite osäker på. Egentligen vill jag sticka en med grå bas, men då hittar jag ingen kontrastfärg jag gillar helt. Den ljusblå tycker jag är fantastiskt fin, men inte till grått. Till brunt däremot! Så nu lutar det åt en brun tröja, och det är kanske lika bra med tanke på att jag alltid vill sticka alla tröjor i grått.

En nervös mamma

Jag önskar att jag var en lugn och trygg mamma. På sätt och vis är jag kanske det, jag känner mig helt redo för att få barn och det ger ju en viss trygghet. Jag vet att jag kan ta hand om henne. Och nu är jag trygg i allt som har med amning att göra, vilket är väldigt skönt! Men på så många andra sätt är jag så nervös och orolig. Det svåraste för mig är att komma ut med Astrid. Utanför dörren alltså, på promenader osv. Jag har gjort det ett par gånger, men efter varje gång är jag helt slut psykiskt. Ska vi passa en tid eller åka spårvagn måste Andreas vara med, och som tur är eftersom han har ett flexibelt jobb så har han möjlighet att vara det.

Egentligen tror jag att det här är helt normalt, det verkar som att de flesta krisar på något sätt när de får barn. Jag kämpar för att inte anklaga mig själv för mycket, men vad svårt det är! Som vanligt är det så lätt att jämföra sig med andra, och som vanligt är det omöjligt att veta vad för andra saker de kämpar mot som inte jag vet om.

Att få barn i slutet av februari är också toppen på alla sätt utom ett, nämligen att ljuset kommer tillbaka. För många innebär det mer energi, men inte för mig. Jag blir så galet trött varje år vid den här tiden, och i kombination med sömnbrist p.g.a. bäbis som vill äta hela tiden är jag inte direkt på topp.

Det är ju väldigt skönt också att det inte längre är tabubelagt nuförtiden att må dåligt som nybliven förälder. Jag är inte så orolig för min egen del, tänker att det går över och gör det inte det så finns det hjälp att få (under graviditeten träffade jag psykologen på min MVC som var toppen). Och på det stora hela mår jag mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra!

Livet genom instagram

Just nu är ju bloggen lite halvsporadiskt uppdaterat (och jag är usel på att svara på kommentarer, förlåt!) men däremot är jag desto mer aktiv på instagram. Tycker ni att bilder på Astrid är det absolut tristaste som finns är det ingen idé att ni lägger till mig där dock, det blir ju av naturliga skäl mest bilder på henne :). Men lite bilder på annat blir det också, och till och med en och annan bild på stickning! Mitt användarnamn där är clarasofiafalk.

Nu har också halva tiden med Astrids Frejkakudde gått, bara tre veckor kvar med höftskena! Hurra! Hon störs inte alls av den, men det ska bli så otroligt skönt att slippa krångla med att spänna band och grejer vid varenda blöjbyte. Och kunna ha henne närmare, den är ju rätt stel så det är svårt att få henne helt intill mig vid amning. Tre veckor som sagt, längtar!

Podcasts

Dagens tips: den nya stickpodden Stick with us! Jag tycker det är jätteroligt att det numera finns två fantastiska poddar om stickning (på svenska då, på engelska finns det ju en hel drös till). Jag hoppas att alla intresserade redan hittat Stickpodden, annars in och lyssna med er! Att lyssna på dessa poddar tycker jag känns som att vara den tysta personen på ett stickcafé som sitter och lyssnar men inte deltar så värst mycket, dvs toppen!

Jag gillar verkligen att lyssna på poddar och sticka. Mina favoriter är de tidigare nämnda stickbloggarna, men också en del andra som En varg söker sin podd med Liv Strömquist, Bokhoras Bokpodd, Allt vi säger är sant om ungdomslitteratur med Lisa Bjärbo och så den klassiska Värvet såklart. Sen lyssnar jag mycket på radio via podcasts eftersom att då kan jag lyssna på dem när de passar mig. Mina SR favoriter är Stil i P1, Spanarna, P3 dokumentär, Tankesmedjan och så Sommar och Vinter i P1. 

Men jag vill hitta fler! Har ni några tips på bra podcasts som skulle passa mig? De får gärna handla om kultur, böcker, stickning såklart och politik på vänsterkanten. Kategorin "två sköna snubbar snackar om livet" går däremot helt bort, oavsett hur roliga dessa killar än må vara. 

Amningskläder

Två bilder på universums finaste varelse. Tröttnar aldrig på hennes fantastiska minspel!

Igår gjorde vi ett försök till att åka till stan en sväng. Inte för att jag egentligen hade lust, utan för det skriande behovet av kläder till mig. En grej jag inte visste innan Astrid kom är hur mycket kroppen kan förändras av en graviditet, förändringar som inte beror på ökad vikt. 10 cm större omkrets runt höfterna och bysten - check! Och det är inte p.g.a. extrakilon, 4-5kg extra ger ju knappast så mycket större höfter. De går tillbaka så småningom har jag förstått, men det kan ta något år. Att min garderob enbart består av klänningar (som ändå är för små över bysten) är inte heller toppen i amningssammanhang, jag har faktiskt för första gången på riktigt inget att ta på mig!

Men i alla fall, ett tips till er som är gravida just nu: försök skaffa en hyffsat bra bh att amma i innan bäbisen kommer. Överallt står det att det är bra att vänta eftersom brösten ändrar form så mycket, och det är ju sant.  Men om ni är som mig så vill ni hellre hugga av er armen än åka till stan och prova bhar med en liten bäbis, och om bäbisen är som Astrid kommer hen också hata det... igår ägnade vi två timmar åt att vara på Åhlens, och jag tror att 95% av tiden spenderades med en missnöjd Astrid inne på Åhlens amningsrum. Varje gång vi gick ut därifrån skrek hon. Tack och lov för det jättebra amningsrummet i alla fall! Och jag fick köpt en bh tillslut, däremot inget annat av det jag egentligen skulle behövt. Tur att det går att köpa kläder på nätet.

Det lilla jag stickar blir bara fel

Lite hinner jag sticka nu, med Astrid i famnen. Hon vill ligga nära nära hela tiden, och då får hon såklart det! Det funkar faktiskt att sticka ändå. Vad som är tråkigt är bara att allt jag stickat på sista tiden blivit fel på olika sätt. Koftan till Astrid på bilden ovanför är så färgglad som jag tänkte, men ändå är det något som inte stämmer. Något med ränderna är fel, men jag kan inte sätta fingret på vad?

Den prickiga tröjan har jag precis repat upp oket på, prickarna hamnade fel. Och bohuströjan, alltså fy vad jag irriterar mig på den just nu. Den bubblar sig konstigt, men den ska nog få ett eget inlägg så snart jag hinner fota.

Två veckor

Alltså vart tar tiden vägen? Ännu en vecka har gått, jag fattar inte alls hur det gick till. Astrid äter, sover och bajsar sig fram genom livet än så länge, och verkar rätt nöjd med sin tillvaro. Vi också (även om jag har lätt ångest över att Andreas ska börja jobba igen på måndag).

Lite lite stickning har det blivit också, men räkna med att blogginläggen blir lite mer tunnsådda här framöver. Jag har fullt upp med att ta hand om världens finaste varelse!

En vecka

Nu har hon funnits hos oss en vecka, och det känns helt orimligt att vi har kunnat leva utan henne innan? Jag var beredd på att den där moderskärleken kanske skulle dröja, men det gjorde den inte. Smash sa det bara, rakt in i hjärtat!

Det har verkligen varit en omtumlande vecka med mycket känslor. I fredags var vi på ortoped-undersökning eftersom de hört ett klickljud i Astrids höfter, och det visade sig att hon har lite för rörliga höfter. Förmodligen ett arv efter mig, jag hade också klickande höfter men fick aldrig någon skena som spädbarn. Men nu ska hon ha en plastskena + hängslebyxa i sex veckor så löser det sig förhoppningsvis, och även om det känns jobbigt så är det ju väldigt bra att det upptäcks tidigt och går att lösa rätt smidigt ändå!
Tack för alla peppande kommentarer på instagram, och för infon om hur det var förr med inpaketerade spädbarn i mycket klumpigare skenor. Astrid själv har inget emot skenan, det är nog mest vi föräldrar som tycker den är jobbig och lite ivägen. Särskilt som vi bara haft henne i blöja innan utan kläder, hud mot hud hela tiden.

Vad knäppt det känns att hon egentligen har beräknad födelse idag! Tur att hon valde att komma lite tidigare (vilket vi ju egentligen trott hela tiden) för jag fattar inte hur jag klarade mig utan henne innan!
Och en annan god nyhet är att amningen börjar fungera bra! Brösten spänner inte alls lika mycket längre, även om det kan rinna och spruta fascinerande mycket mjölk ur dem... Astrid har lättare att få ett bra grepp nu, och det känns så himla skönt.