Sommarplanen

Det går väldigt bra med läkningen tycker jag! Jag har inte särskilt ont, eller det gör inte ont så länge som jag tar det lugnt och inte rör mig alltför mycket. Vilket för mig, med adhd osv, inte är det allra lättaste. Rastlös är bara förnamnet! Så jag har ägnat mig lite åt att planera vad jag vill sy framöver. 

Det här är min sommarplan än så länge. Mest är det sånt jag har lust att sy, det enda jag egentligen behöver är lite nya linnen eftersom mina nuvarande linnens passform inte är lika bra längre med små bröst. Mina t-shirts sitter faktiskt okej, inte perfekt men de får duga så länge. Jag har inte orkat prova igenom mina klänningar än så jag vet inte hur många utav dom som kommer sitta dåligt, det återstår att se. Får se om det blir någon mer bloppis framöver när jag har provat igenom lite. 

Operationen

Så i måndags var Den Stora Dagen! Jag var rejält nervös i söndags men hade mailat kirurgen och frågat om jag fick lov att ta en oxascand (lugnande) på måndag morgon och det fick jag så bara det lugnade mig att veta. Tog min sista descutan-dusch (sammanlagt tre stycken dubbelduschar) och åkte till Art Clinic! Har nog aldrig haft en mer stressande bilresa dock, det haglade och regnade så mycket att jag och Andreas inte kunde prata med varandra pga ljudet och så var det förstås ännu mer köer än vanligt. Jag som är en sån person som är framme minst en kvart innan blev rejält stressad, men denna gång fick jag nöja mig med att vara på minuten punktlig.

Sen fick jag byta om, fick en såndär grej i armen och lite mediciner. Pratade med kirurgen som tog förebilder, ritade på kroppen och förklarade vad hon skulle göra (vilket jag redan visste men skönt att höra igen). Jag fick också berätta om jag ville att de skulle ta så mycket eller lite som möjligt och jag ville absolut att de skulle ta så mycket som de bara kunde. Hur mycket de kan ta beror lite på att det ska bli snyggt efter och så kan det tydligen bli vävnadsdöd eller nåt om de tar för mycket. Jag frågade hur transmän gör (pga vill veta allt) men där är tydligen operationen lite annorlunda när allt ska bort. Sen fick jag promenera ner till operationssalen. Väl där kände jag mig helt lugn, fick lägga mig under ett varmt papperstäcke (så konstig grej) och narkosen i sig var väldigt mysig faktiskt.

Vaknade efteråt och det kändes som att jag sovit väldigt djupt bara. Hade lite ont så fick lite mer morfin och sen mådde jag toppen! Lite yr men inget illamående (och jag blir illamående av ALLT). Tror jag stannade på uppvak i ca 2,5 timme. Allt som allt var jag där mellan 8.15 och 13.40, så mindre än 6 timmar! Förr fick alla bröstpatienter stanna över natten men om jag fattat rätt så är narkoserna bättre nuförtiden och det är därför man får åka hem såpass tidigt. Jag tycker det är superskönt, sitter mycket hellre i min egen soffa än ligger i en urtrist sjukhussäng.

Redan när jag vaknade hade jag en sportbh på mig, jag blev lite förvånad för trodde att jag skulle vara lindad ett tag. Verkar skilja sig från olika kliniker hur de gör. Jag ska i alla fall ha denna sportbh dygnet runt i fyra veckor och därefter på dagtid i minst en månad till. Tejpa ärren ska jag göra i sex månader.

I hissen efter operationen, ser ju oförskämt pigg ut? 

Jag hade med mig min Kalle-klänning att ha på mig eftersom jag behövde något med knappar fram att ha på mig. Det var dock inte supersmart eftersom den fick en blodfläck framtill (som är borta nu, kallt vatten och galltvål fick bort den). Så om någon annan ska operera sig: ta ett fult plagg med dig. På tal om det hade jag med mig en hel massa grejer, typ hörlurar, stickning, lypsyl mm men allt det låg kvar i mitt skåp under tiden jag låg på uppvak så det hade jag ingen nytta av. Det jag kan rekommendera är dock att ha en kudde med sig till bilfärden hem efter, det är skönt att ha den mellan brösten och bältet. Och en vattenflaska, jag var så torr i munnen så satt och sippade vatten hela vägen hem.

Dagen efter hade jag rätt så rejält ont, var mycket ynkligare än på själva operationsdagen. Hade fått morfintabletter utskrivna så åt dem med jämna mellanrum. Idag är det 2 dygn sen operationen och jag har lite ont men klarar mig på vanliga värktabletter. 

Första veckan nu ska jag ta det väldigt lugnt, lite stillsamma korta promenader bara. Efter ca 4 veckor beroende på hur det känns kan jag börja med styrketräning på underkroppen, raskare promenader (ja powerwalks alltså men tycker det är ett så töntigt ord) och sittande spinning/cykling. Jag trodde att det skulle bli en sommar utan bad för mig men jag får faktiskt bada, helst i havet dock (pooler är ju infektionshärdar) och inte simma förrän efter några månader. Skillnaden på en bröstreduktion som jag gjort och en bröstförstoring är att musklerna inte påverkas alls av reduktionen. Implantat kan tex läggas bakom muskeln och då måste man vänta mycket längre med all träning som påverkar bröstmusklerna. I mitt fall är det kroppen som ska återhämta sig och stygnen som ska läka, sen får jag själv känna efter vad som känns bra.

Jag kommer lägga upp före och efter bilder så småningom, lovar! Men än så länge har jag inte ens själv sett brösten utan bh. Det märks dock att de är rejält mycket mindre, såååå skönt! Imorgon får jag duscha och ta av mig bhn vilket jag verkligen ser fram emot. En annan grej som är lite ovant är att brösten är så högt upp haha, det är jag inte van vid. Annars brukar de liksom vila mot magen när jag sitter ner, nu känns det mer som att jag har push up :P. 

Om någon har några frågor så är det bara att ställa dem så ska jag svara så gott jag kan! Jag lägger alla dessa inlägg under taggen Bröstförminskning så kan den som är intresserad hitta dem samlade där. 

Kalle-klänning

Den här Kalle-klänningen började jag egentligen sy innan skjortan jag bloggade häromdagen, men den blev ändå klar efter. Kalle är ett sånt mönster som jag sett på många ställen men bara bläddrat förbi, tyckt att ja den var väl helt okej men inget jag vill sy. Så var det någon på instagram som frågade efter lösa skjortklänningar och jag tipsade om Kalle, och så väcktes en tanke om att ja men en sån kanske skulle vara bra efter operationen. Och nu älskar jag detta mönster, tycker det är svinsnyggt och är på väg att sy min tredje! Så kan det gå, det är ju tur att man kan ändra sig. 

Jag velade länge kring vilken storlek jag skulle sy. Enligt måttabellen skulle jag sy en storlek 14 men det är ju med mitt nuvarande bystmått, plus att jag ändå aldrig kan ta det måttet eftersom att resten av kroppen är mindre än bystmåttet. Funderade på strl 12 men finished measurements kändes för stort. Ett tips när man har större byst än genomsnittet är att mäta sin "high bust" (vet inte vad det kallas på svenska) vilket är måttet på övre delen av bysten och det gjorde jag vilket gav mig strl 10. Så det sydde jag och är väldigt nöjd med! Jag sydde en toille också först för att vara på den säkra sidan, det är ju extremt trist att göra men bättre än att klippa i dyrare tyg och bli missnöjd. 

Tyget är tencel från Gårda Textil. Jag hade siktat in mig på tencel i ljusblått, lite denimfärgad, som jag sett där för ett tag sen men det var slut. Och faktiskt är jag rätt glad för det för är så nöjd med detta grå som det blev istället! Jag är alltid glad när jag hittar tencel (eller lyocell då), det känns som viskos (som jag älskar) men är mycket bättre för miljön. 

En grej som jag funderade mycket över var fickor. Alla klänningar bör ha fickor enligt mig men jag visste inte riktigt hur jag skulle sätta dit fickor utan att förlora "den förstora skjortan"-looken. Tillslut bestämde jag mig för vanliga fyrkantiga utanpåfickor. Den är kanske snyggare utan fickor men det är skitsamma, jag behöver fickor! Och jag tycker det blev helt okej ändå. Annars har jag inte gjort några större ändringar, kortat av den 5cm och höjt bröstfickan 1 inch bara. 

Mönster: Kalle shirtdress från Closet Case
Storlek: 10
Ändringar: kortad av 5cm, höjt upp bröstfickan 1 inch och lagt till fickor. 
Tyg: tencel från Gårda Textil
Fotograf: jag själv med självutlösare

En bh till Karin

Vad har hänt här, har jag blivit någon slags flickfotograf som fotar mina kompisar i underkläder? Ja tydligen, men i det här fallet är det på grund av att jag sytt bhn! En anledning till att jag sytt så många bhar senaste tiden är just min bröstförminskning (TACK för all pepp kring den!). Så därför har jag bla sytt för små bhar, som dessa två. Jag vet att de ev inte kommer passa men det är okej i så fall. Då kan Karin få dem! Hon har nämligen den storlek jag hoppas på att få så jag bad henne prova de jag sytt. Och så sydde jag den här gröna till henne, så fick jag utlopp för mitt behov av bh-sömnad. En smart person i en sygrupp jag är med i på facebook jämförde det med att sy inför en kommande bäbis, som en slags psykologisk förberedelse. Tror det kan ligga något i det, det gör inte så mycket om det blir använt sen eller inte. 

Den här är sydd på precis samma sätt som den svarta braletten jag sydde. Mönstret följer med den här Craftsy kursen och i den lär en sig steg för steg att sy den. 

Spetsen kommer från BWear och finns här och som innertyg i kupan har jag vanlig grön jersey. Det var helt omöjligt att hitta bh band i samma färg i Göteborg så istället köpte jag gröna sidenband. Bh band har lite stretch i sig vilket sidenband inte har, men jag fick tips av den kunniga personalen på Knapp-Carlsson om att ha en bit av spetsen längst ner så att den kan ge stretchen som behövs. 

 

Jag löste stretchen genom att göra såhär i ryggen, och enligt Karin funkar det bra!  

Alltså hur snygg är inte Karin! Här syns tyvärr att jag var så fokuserad på att få spetsen snyggt placerad i ryggen att jag glömde centrera den fram. Jaja, Karin är så snygg så ingen kommer tänka på att spetsen är lite felplacerad där :D

Bröstförminskning

Det här inlägget är något jag klurat på ett tag, vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Anledningen till att jag precis sytt två plagg som går att öppna framtill är att på måndag kommer jag behöva dem eftersom jag inte kommer kunna sträcka upp armarna. Jag ska nämligen göra en bröstförminskning. Det är något jag drömt om att göra sen jag var runt 16 år och nu ska jag äntligen göra det! Tänkte berätta lite om hur det gått till för mig än så länge, dvs fram till att boka ett operationsdatum. 

Kan börja med att berätta varför jag vill göra det. Jag har alltid haft stora bröst, hade 70E redan som 15-16-åring. När jag ammade Astrid minns jag att kupan på bhar jag hade då var så stora att de kunde extraknäcka som mössa, hela mitt huvud fick plats i en kupa! Stora bröst är tunga och blir därför långa, så funkar ju gravitationen tyvärr... Jag upplever att mina bröst alltid är i vägen. Ännu mer nu när jag tränar 3-4ggr i veckan, inga sportbhar jag testat hjälper mot det (även om jag kan rekommendera Shock absorber till alla storbystade). Jag har ofta ont i nacken och ryggen vilket blivit bättre av att jag tränar mer och gör rörlighetsövningar men tror att en del beror på just brösten. 
Och ja, jag vet att det inte syns på bild. Jag klär mig alltid så att de inte syns, använder bhar som förminskar och ofta på bilder har jag sportbh under plagg. På sommaren blir det svettigt under brösten och jag längtar efter att slippa använda babypuder under brösten för att hålla svetten borta. Och jag avskyr byglar, vet inte om det är en adhd grej men jag är högsensitiv mot alla obekväma plagg oavsett om det är kliande ull eller obekväm bygel. 

Jag började med att kolla upp om jag kunde få det betalt via landstinget. Den första läkaren jag träffade på vårdcentralen trodde att jag kunde få det, hon tog lite olika mått som alla var "godkända", tex mått mellan halsgrop och bröstvårta som ska vara mer än 27cm. Fick remiss till Sahlgrenska men där sa de nej. Jag är rätt så kort, bara 152cm och de tar inte hänsyn till hur stora brösten är i förhållande till kroppen den sitter på utan de ska vara över 800ml oavsett längd. Mina är ca 700ml vilket är stort på mig men inte stort nog för landstingets krav. Blev så fruktansvärt ledsen över det, grät inne hos kirurgen och allt. 

Efter det kände jag mig helt tom, men redan innan dess hade jag och Andreas pratat om vad jag skulle göra om de sa nej. Jag visste att det var på gränsen och att det var 50/50 med ett ja eller nej. Så innan jag fick nej från landstinget hade vi sagt att då gör jag det ändå privat. Men det är så mycket pengar (ca 50 000kr) och jag kände mig så egoistisk som ville lägga alla de pengarna på mig och en operation. Dessutom gjorde att jag fick nej att det kändes som en kosmetisk operation och inget jag egentligen behövde, trots att kirurgen i princip bad om ursäkt över att hon var tvungen att säga nej eftersom hon såg att jag skulle behöva en förminskning. 

Så tillslut bestämde vi tillsammans att jag ska göra en privat. Vi har pengar på banken efter ett förskottsarv jag fått av min mormor, och även om jag fortfarande tycker att det känns jobbigt att lägga så mycket pengar på mig själv så försöker jag tänka att det är vad vissa lägger på två veckor i thailand, och bara en bråkdel av vad folk som har hus lägger på renoveringar och skötsel. 

På måndag den 23:e har jag alltså en tid inbokat på Art Clinic i mölndal och jag är rätt nervös nu kan jag säga! Inte så mycket för själva operationen även om det förstås är lite läskigt att bli sövd för första gången, men mer hur jag ska hantera smärtan efteråt. Jag har funderat mycket på hur det är att göra en operation när jag inte är helt psykiskt frisk, men jag vill det här så himla mycket. Har läst på rejält, både om hur det funkar rent fysiskt och sen olika personers operationsberättelser (och har hittat andra med psykisk ohälsa som gjort det). Så håll tummarna för att allt går bra nu och att jag inte typ får feber på söndag så den inte blir av! 

Om någon som läser har gjort en bröstreduktion får ni jättegärna kommentera, jag vill läsa ALLT (har även sett snuttar av en riktig operationsfilm, är den typen som verkligen vill veta). Har läst både positiva och negativa historier men nu när det är så nära till operationen får ni helst inte skrämma upp mig med alltför hemska varianter om ni sitter på såna :). 

En Kalle-skjorta

Jag har sytt en skjorta till mig själv! Det är verkligen inte ofta det händer, jag är ingen skjort/blus-person. Tidigare har jag sytt en flanellskjorta som jag aldrig använt, annars är det tomt på skjortfronten i min garderob. 

Att jag ändå sydde denna beror på att jag först sydde en Kalle shirtdress (för skjortklänningar gillar jag) och innan den ens var klar kom suget på en kortare skjorta att knyta i midjan. Eller ja knyta på höften i alla fall, jag önskar att jag kunde knyta i midjan och ha midjehög kjol/byxor till men min ibs mage fixar inte plagg som sitter åt i midjan. 

Mönstret är alltså Kalle shirt och jag sydde i strl 10. Velade länge över storlekarna och sydde till och med en toille tillslut, det brukar jag inte göra på oversize-plagg. Det är ju inte direkt någon passform att tala om, men jag ville verkligen inte att den skulle kännas som ett tält och inte heller ha för lite rörelsevidd. 

Såhär ser den ut oknuten, det ser helt okej ut på bild men trivs inte alls i att ha det så i verkligheten. Den känns bara trist då på något sätt. 

Oknuten syns den enda ändringen jag gjorde, dvs nederkanten. Kalle klänningen har en dramatisk fållinje (säger man så?) som går från låg till hög med en stor kurva. Den kortaste varianten har en helt annan sorts fåll som jag inte riktigt kan beskriva, men jag ville i alla fall inte ha den så. Tog istället fram mitt Archer mönster och ritade av fållen från den och körde också på dess längd. Det känns bra men nästa gång lägger jag nog till lite längd så att jag har lite mer att knyta upp den med, just nu blir knuten i minsta laget. 

Jag är så nöjd med det här plagget! Trodde inte att jag skulle hitta en skjorta att trivas så bra i men den här känner jag mig både bekväm och snygg i. Bonus för att den har en bra sew-a-long som gör den lätt att sy, och jag kommer aldrig sy skjortkragar på något annat sätt än detta. 

Mönster: Kalle shirt med fållinje från Archer. 

Storlek: 10, inga ändringar förutom fållen

Tyg: vävd viskos från Stoff och Stil

Fotograf: jag med självutlösare

Karins Spira

Ett par Spira till men denna gång är det inte jag som stickat dom utan dessa tillhör min kompis Karin som var en av teststickarna. Jag hjälpte henne att fotografera dom och tycker färgskalan blev sååååå fin! 

Älskar färgerna Karin valt till sockarna och tycker de gör sig utmärkt mot min blågröna sovrumsvägg! Har ingen aning om vilka garner det är men mönstret är mitt eget, Spira alltså. 

Tukaner

Den här klänningsmodellen är en stor favorit hos både mig och Astrid så när jag hittade det här fina trikåtyget med tukaner (hos Stoff och Stil) så bestämde jag mig för att sy ännu en Groove dress till henne. Inte för att hon kanske egentligen behöver det, men å andra sidan växer hon så det knakar och det är nog en hel del kläder som behöver rensas ut. 

Kortare fram, längre bak och massor med vidd = perfekt lekvänlig klänning. Jag har glömt vilken storlek det är men antingen 5 eller 6 år. 

Sen är det förstås inte alltid så lätt att fånga just klänningen på bild... 

Men å andra sidan får jag massor med bilder som fångar hennes personlighet! 

Spira i grått

Är fortfarande rätt låg, svackan jag är inne i börjar gå uppåt men har en bra bit kvar. Stickar gör jag ju i alla fall, även om det inte är så mycket. Fotograferandet av det färdigstickade är det svåra...

Här är i alla fall ett par Spira, mitt eget mönster. Inte så mycket mer att säga än det? Grått sockgarn av okänt ursprung, grönt sockgarn som jag färgat själv och så vitt sockgarn. Bra så.

Utrensat

Jag har rensat igen och uppdaterat min bloppis, denna gång med mycket tyger, garn mm. Men också tex min Loppa! Den är så fin men har bara blivit använd en handfull gånger. Sådär som det blir med vissa plagg, de är urfina men används inte. 
Min bloppis hittar ni här. 

Världens finaste påskkärring

Glad Påsk sådär i efterskott! I år ville Astrid äntligen vara påskkärring till min stora förtjusning! Tycker påskkärringar är så fruktansvärt gulliga (vill gärna vara en själv). Och tycker (lite partiskt) att hon blev den gulligaste påskkärringen jag någonsin sett. Hon flög iväg till förskolans påskfest och sen åkte vi vidare till Norrköping.