Före och efter bröstförminskningen

Har funderat lite på om jag skulle lägga ut de här bilderna på bloggen (har lagt dem på Instagram Stories innan) men äh wtf nu kör jag. Det är ju bara bröst! Men lägger ut som små bilder, de som vill se närmare kan bara klicka för att få upp en större version.

Det här är alltså jag före och efter operationen, med katthuvud eftersom det känns mindre privat då. Efterbilden är tagen bara tre dagar efter operationen är gjord, första gången jag tog av mig bhn för att duscha (det var så läskigt att ta av den, kändes som att brösten skulle lossna). Jag har inte tagit någon mer efterbild för först fick jag en infektion och just nu har jag ingen tejp på brösten utan ett silikonstift och då ser ärren mycket mer läskiga ut. 

Nu har det gått fyra veckor och jag det har verkligen varit så mycket lättare än jag förväntat mig. Och då fick jag ändå en infektion i det ena bröstet och åt en antibiotikakur (min första som vuxen, satan vilka stora jobbiga tabletter att svälja). En väldigt lätt infektion dock, jag kände inte av den mer än att bröstet blev lite rött och aningens hårt på ett ställe plus luktade lite konstigt. Jobbigast har varit att min mage inte fixade varken morfin eller antibiotika, så magen har gjort mer ont än brösten. Det är ju ändå rätt positivt! Och jag har hela tiden fått påminna mig själv om att inte lyfta grejer, inte gå för fort osv för jag har känt mig helt som 

vanligt. 

Nu har hunnit träna två gånger också, fick grönt ljus att börja träna i fredags när antibiotikakuren var slut. Dvs ca 3,5 vecka efter operation. Har kört två lätta benpass på gymmet, överkroppen måste jag vänta ytterligare lite med. Och löpning (vilket jag ändå nästan aldrig ägnar mig åt längre) ska man ha 3 månaders uppehåll med om jag minns rätt.  

Och här kommer en bröstbild till för jag tycker det här är så fascinerande. Bröstvårtan flyttas uppåt, vårtgården förminskas och hamnar i cirkeln som är ritad. Pricken i mitten är där själva bröstvårtan hamnar. Och sen till det sjukaste: strecken på sidorna, de som lutar snett neråt SYS IHOP. De två blir alltså ihopsydda rakt lodrätt under bröstet. Det är så sjukt, kan inte riktigt fatta det! Allt det som sitter under där är borta nu liksom? 

Ryggmässigt har jag inte helt kunnat avgöra än hur mycket det avlastat, även om det inte gjort så ont har jag varit stel och lite orörlig i överkroppen efter operationen. Men jag behöver inte tänka lika ofta på att rotera bak axlarna och sträcka på mig (det är något jag automatiskt gör ett par ggr per dag). Och känslan av att inte behöva lyfta på brösten efter duschen för att torka noga under (och ha babypuder varma dagar) är fantastisk! På något sätt känner jag mig lättare i kroppen? Svårt att sätta fingret på, men en "lättare känsla" liksom. 

Jag är så glad att jag gjorde det här! Ja det kostade mycket pengar (det är fortfarande lite jobbigt att tänka på) men jag tycker absolut att det var värt det. 

Lite korta fakta för den som undrar: 
Jag gjorde det privat eftersom landstinget inte godkände mig, det har jag skrivit mer om här. 
Kirurg: Carolina Borén hos Art Clinic i Göteborg
Kostnad: 50 300:-
Datum: 23 april 2018
Mina inlägg om förminskningen samlar jag i en egen kategori som heter Bröstförminskning, klicka på den för att läsa alla inlägg. 

Operationen

Så i måndags var Den Stora Dagen! Jag var rejält nervös i söndags men hade mailat kirurgen och frågat om jag fick lov att ta en oxascand (lugnande) på måndag morgon och det fick jag så bara det lugnade mig att veta. Tog min sista descutan-dusch (sammanlagt tre stycken dubbelduschar) och åkte till Art Clinic! Har nog aldrig haft en mer stressande bilresa dock, det haglade och regnade så mycket att jag och Andreas inte kunde prata med varandra pga ljudet och så var det förstås ännu mer köer än vanligt. Jag som är en sån person som är framme minst en kvart innan blev rejält stressad, men denna gång fick jag nöja mig med att vara på minuten punktlig.

Sen fick jag byta om, fick en såndär grej i armen och lite mediciner. Pratade med kirurgen som tog förebilder, ritade på kroppen och förklarade vad hon skulle göra (vilket jag redan visste men skönt att höra igen). Jag fick också berätta om jag ville att de skulle ta så mycket eller lite som möjligt och jag ville absolut att de skulle ta så mycket som de bara kunde. Hur mycket de kan ta beror lite på att det ska bli snyggt efter och så kan det tydligen bli vävnadsdöd eller nåt om de tar för mycket. Jag frågade hur transmän gör (pga vill veta allt) men där är tydligen operationen lite annorlunda när allt ska bort. Sen fick jag promenera ner till operationssalen. Väl där kände jag mig helt lugn, fick lägga mig under ett varmt papperstäcke (så konstig grej) och narkosen i sig var väldigt mysig faktiskt.

Vaknade efteråt och det kändes som att jag sovit väldigt djupt bara. Hade lite ont så fick lite mer morfin och sen mådde jag toppen! Lite yr men inget illamående (och jag blir illamående av ALLT). Tror jag stannade på uppvak i ca 2,5 timme. Allt som allt var jag där mellan 8.15 och 13.40, så mindre än 6 timmar! Förr fick alla bröstpatienter stanna över natten men om jag fattat rätt så är narkoserna bättre nuförtiden och det är därför man får åka hem såpass tidigt. Jag tycker det är superskönt, sitter mycket hellre i min egen soffa än ligger i en urtrist sjukhussäng.

Redan när jag vaknade hade jag en sportbh på mig, jag blev lite förvånad för trodde att jag skulle vara lindad ett tag. Verkar skilja sig från olika kliniker hur de gör. Jag ska i alla fall ha denna sportbh dygnet runt i fyra veckor och därefter på dagtid i minst en månad till. Tejpa ärren ska jag göra i sex månader.

I hissen efter operationen, ser ju oförskämt pigg ut? 

Jag hade med mig min Kalle-klänning att ha på mig eftersom jag behövde något med knappar fram att ha på mig. Det var dock inte supersmart eftersom den fick en blodfläck framtill (som är borta nu, kallt vatten och galltvål fick bort den). Så om någon annan ska operera sig: ta ett fult plagg med dig. På tal om det hade jag med mig en hel massa grejer, typ hörlurar, stickning, lypsyl mm men allt det låg kvar i mitt skåp under tiden jag låg på uppvak så det hade jag ingen nytta av. Det jag kan rekommendera är dock att ha en kudde med sig till bilfärden hem efter, det är skönt att ha den mellan brösten och bältet. Och en vattenflaska, jag var så torr i munnen så satt och sippade vatten hela vägen hem.

Dagen efter hade jag rätt så rejält ont, var mycket ynkligare än på själva operationsdagen. Hade fått morfintabletter utskrivna så åt dem med jämna mellanrum. Idag är det 2 dygn sen operationen och jag har lite ont men klarar mig på vanliga värktabletter. 

Första veckan nu ska jag ta det väldigt lugnt, lite stillsamma korta promenader bara. Efter ca 4 veckor beroende på hur det känns kan jag börja med styrketräning på underkroppen, raskare promenader (ja powerwalks alltså men tycker det är ett så töntigt ord) och sittande spinning/cykling. Jag trodde att det skulle bli en sommar utan bad för mig men jag får faktiskt bada, helst i havet dock (pooler är ju infektionshärdar) och inte simma förrän efter några månader. Skillnaden på en bröstreduktion som jag gjort och en bröstförstoring är att musklerna inte påverkas alls av reduktionen. Implantat kan tex läggas bakom muskeln och då måste man vänta mycket längre med all träning som påverkar bröstmusklerna. I mitt fall är det kroppen som ska återhämta sig och stygnen som ska läka, sen får jag själv känna efter vad som känns bra.

Jag kommer lägga upp före och efter bilder så småningom, lovar! Men än så länge har jag inte ens själv sett brösten utan bh. Det märks dock att de är rejält mycket mindre, såååå skönt! Imorgon får jag duscha och ta av mig bhn vilket jag verkligen ser fram emot. En annan grej som är lite ovant är att brösten är så högt upp haha, det är jag inte van vid. Annars brukar de liksom vila mot magen när jag sitter ner, nu känns det mer som att jag har push up :P. 

Om någon har några frågor så är det bara att ställa dem så ska jag svara så gott jag kan! Jag lägger alla dessa inlägg under taggen Bröstförminskning så kan den som är intresserad hitta dem samlade där. 

Bröstförminskning

Det här inlägget är något jag klurat på ett tag, vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Anledningen till att jag precis sytt två plagg som går att öppna framtill är att på måndag kommer jag behöva dem eftersom jag inte kommer kunna sträcka upp armarna. Jag ska nämligen göra en bröstförminskning. Det är något jag drömt om att göra sen jag var runt 16 år och nu ska jag äntligen göra det! Tänkte berätta lite om hur det gått till för mig än så länge, dvs fram till att boka ett operationsdatum. 

Kan börja med att berätta varför jag vill göra det. Jag har alltid haft stora bröst, hade 70E redan som 15-16-åring. När jag ammade Astrid minns jag att kupan på bhar jag hade då var så stora att de kunde extraknäcka som mössa, hela mitt huvud fick plats i en kupa! Stora bröst är tunga och blir därför långa, så funkar ju gravitationen tyvärr... Jag upplever att mina bröst alltid är i vägen. Ännu mer nu när jag tränar 3-4ggr i veckan, inga sportbhar jag testat hjälper mot det (även om jag kan rekommendera Shock absorber till alla storbystade). Jag har ofta ont i nacken och ryggen vilket blivit bättre av att jag tränar mer och gör rörlighetsövningar men tror att en del beror på just brösten. 
Och ja, jag vet att det inte syns på bild. Jag klär mig alltid så att de inte syns, använder bhar som förminskar och ofta på bilder har jag sportbh under plagg. På sommaren blir det svettigt under brösten och jag längtar efter att slippa använda babypuder under brösten för att hålla svetten borta. Och jag avskyr byglar, vet inte om det är en adhd grej men jag är högsensitiv mot alla obekväma plagg oavsett om det är kliande ull eller obekväm bygel. 

Jag började med att kolla upp om jag kunde få det betalt via landstinget. Den första läkaren jag träffade på vårdcentralen trodde att jag kunde få det, hon tog lite olika mått som alla var "godkända", tex mått mellan halsgrop och bröstvårta som ska vara mer än 27cm. Fick remiss till Sahlgrenska men där sa de nej. Jag är rätt så kort, bara 152cm och de tar inte hänsyn till hur stora brösten är i förhållande till kroppen den sitter på utan de ska vara över 800ml oavsett längd. Mina är ca 700ml vilket är stort på mig men inte stort nog för landstingets krav. Blev så fruktansvärt ledsen över det, grät inne hos kirurgen och allt. 

Efter det kände jag mig helt tom, men redan innan dess hade jag och Andreas pratat om vad jag skulle göra om de sa nej. Jag visste att det var på gränsen och att det var 50/50 med ett ja eller nej. Så innan jag fick nej från landstinget hade vi sagt att då gör jag det ändå privat. Men det är så mycket pengar (ca 50 000kr) och jag kände mig så egoistisk som ville lägga alla de pengarna på mig och en operation. Dessutom gjorde att jag fick nej att det kändes som en kosmetisk operation och inget jag egentligen behövde, trots att kirurgen i princip bad om ursäkt över att hon var tvungen att säga nej eftersom hon såg att jag skulle behöva en förminskning. 

Så tillslut bestämde vi tillsammans att jag ska göra en privat. Vi har pengar på banken efter ett förskottsarv jag fått av min mormor, och även om jag fortfarande tycker att det känns jobbigt att lägga så mycket pengar på mig själv så försöker jag tänka att det är vad vissa lägger på två veckor i thailand, och bara en bråkdel av vad folk som har hus lägger på renoveringar och skötsel. 

På måndag den 23:e har jag alltså en tid inbokat på Art Clinic i mölndal och jag är rätt nervös nu kan jag säga! Inte så mycket för själva operationen även om det förstås är lite läskigt att bli sövd för första gången, men mer hur jag ska hantera smärtan efteråt. Jag har funderat mycket på hur det är att göra en operation när jag inte är helt psykiskt frisk, men jag vill det här så himla mycket. Har läst på rejält, både om hur det funkar rent fysiskt och sen olika personers operationsberättelser (och har hittat andra med psykisk ohälsa som gjort det). Så håll tummarna för att allt går bra nu och att jag inte typ får feber på söndag så den inte blir av! 

Om någon som läser har gjort en bröstreduktion får ni jättegärna kommentera, jag vill läsa ALLT (har även sett snuttar av en riktig operationsfilm, är den typen som verkligen vill veta). Har läst både positiva och negativa historier men nu när det är så nära till operationen får ni helst inte skrämma upp mig med alltför hemska varianter om ni sitter på såna :).