2013 en liten årssammanfattning

Årets största händelse skedde den 23:e februari. Efter nio långa månader av illamående och kräkningar kom hon äntligen ut, vårt härliga barn. Redan från första stund slog den där kärleken till, den enorma stora. Sen har resten av föräldraskapet varit allt annat än en dans på rosor, snarare det tuffaste jag varit med om på många olika sätt, men kärleken den fanns där från början.

Den andra stora händelsen under året är att jag och Kamilla gav ut vår bok! Att äntligen få sen den i tryck var fantastiskt, och att nu får se alla som stickar vantar ur den är obeskrivligt härligt. 

Årets stickningar då, vilka var det? 

Årets kofta är Slanted Sleeven, utav anledningen att det är den mest använda. Trots knallig färg passar den till det mesta, och modellen är verkligen en favorit. Den här blir det fler av!

Årets sjal är min Peony Perimeter, som visserligen blev klar rätt sent på året men som ändå blivit använd väldigt mycket. Bästa saffransfärgen! 

Årets vantar går ju egentligen inte att välja. Men jag är väldigt nöjd över att ha lyckats göra ett par flip top vantar med så gott som osynligt upplockade flip tops, så valet faller på Märta ur boken. 

Årets froggning är detta garn, som jag hela TVÅ gånger stickat en kofta i och båda gångerna blivit missnöjd. Garnet är fantastiskt så det är inte det, jag bara får inte till det. Pickles Merino Tweed i dubbelt garn i finaste mossgröna färgen. Vad ska det bli av det undrar jag? 

Årets UFO är min Blå Blomma. Nästa år ska den bli klar! Men slätstickning på pyttesmå stickor är ju inget som känns jättelockande direkt. 

Årets present är Andreas Mariuströja med Space Invaders. Både han och jag är mycket nöjda! 

Årets kunskap är att jag lärt mig spinna, något som dels är väldigt roligt och som också lärt mig mycket mer om garn "fungerar". 

Detta har varit ett bergochdalbaneår, upp och ner! Mycket känslor och mycket som hänt. Stickningsmässigt har jag varit väldigt produktiv, men nästan enbart stickat efter andras mönster och inte gjort några egna. Orken har inte funnits, det har varit meditativt att bara sticka efter sådant som andra tänkt ut (bokens mönster gjordes mest under 2012 även om den gavs ut i år). Men vilket år alltså, jag hoppas att nästa år blir lugnare ur en känslomässig synvinkel. Gärna lite färre dalar till nästa år tack! 

Hemma igen

Vi är hemkomna från Norrköping och som vanligt är det roligt att åka bort och skönt att komma hem igen. Astrid har haft några av sina värsta nätter hittills, men det har också resulterat i hennes första tand! Äntligen!
Annars har vi ätit enorma mängder mat, spelat spel, gått lite promenader och jag har monogamstickat på min blå kofta och därmed kommit en bra bit på den. En bra jul! Saknar bara snön, men ärligt talat så är det faktiskt lite skönt att slippa den också. Jag är så trött som det är, blöt snö och slask kan jag vara utan.

Astrid verkar för övrigt brås på sin mor och är mycket reserverad inför nya människor och nya ställen. På julafton när det var massor av folk hos mina svärföräldrar fick vi turas om att sitta i källaren och kolla på Teletubbies med henne, att vara på övervåningen fungerade inte alls. Jag tycker att det är så spännande hur barn verkligen har personlighet från första stund!

God Jul!

God Jul!

(Och Astrid blev glad igen när hon slapp den dumma mössan :P )

Nu blir det julmys för hela slanten

Nu  far vi till Norrköping för att fira jul! Jag har packat både tjockbok på över 800 sidor (hurra!) och ny lyxstickning, det i kombination med svärföräldrar som inte får nog av lek med Astrid bådar gott inför den kommande helgen.

Ljuvliga knappar och band

Ni vet när man hittar ett sånt där ställe som man egentligen inte vill berätta om, eftersom ljuvligheterna i butiken då riskerar att försvinna? Seahorse haberdashery är ett sånt ställe. En webbutik (man kan boka tid för att titta på sakerna i verkligheten också) fylld med de allra vackraste knappar, band, spännen och kragar. Allt är gammalt, vissa saker jättegamla och andra bara lite gamla. Billigt är det dessutom, jag beställde flera meter band och en del knappar och det blev en slutsumma på lite över hundra kronor bara (är ej sponsrad på något sätt, gjorde en helt vanlig beställning). 

Nu tänker jag försöka mig på att sy band på min Clara-kofta, som nämligen är klar! Det känns så fint med band på koftor, och den här skulle nog behöva lite extra stadga (jag borde nog stickat alla resårer med en storlek mindre stickor). Nu ska jag bara lyckas göra knapphål i bandet också, knapphål och jag är ej bästa vänner direkt.

Väskor i skinn

Att byta hantverk är verkligen en bra grej.  I höst har jag bytt bort stickade saker mot keramik, sydda kläder och nu även mot världens snyggaste mobilväska och väska för kontokort.

 Jag har tänkt jättelänge att jag borde ha en mobilväska, eftersom jag nästan alltid har kjol eller klänning som saknar fickor. Till min förra telefon sydde jag en själv och broderade sen på den, men det har inte blivit av till min nya telefon (som såklart är lite större än den förra och alltså inte passar i det gamla fodralet). Så när min kompis Hanna som går Läder,skinn och päls på Stenebyskolan visade sina sjukt snygga mobilväskor som hon säljer blev jag genast sugen på en sån. Och hon ville byta med mig! Så nu är jag ägare till både en mobilväska och en liten väska för kontokort.

Mina är naturfärgade och kommer mörkna med tiden, men de finns även i svart och rödbrunt. Kontokortsväskan rymmer fyra kort och känns helt perfekt för de tillfällen när en inte vill ha med sig hela plånboken men ändå eventuellt kunna köpa något. Tex på klubbar, men i mitt fall mer på promenader. Det är så ofta som jag inte orkar släpa en väska (och har som sagt aldrig fickor) och sen mitt i promenaden kommer jag på att jag vill köpa glass/gå till biblioteket/något är slut hemma och behöver handlas.

Om ni vill köpa en lika snygg väska (sista minuten julklappstips? Bästa julklappen är ju antingen handgjort eller återvunnen!) så säljer hon dem här. Extra bra att veta att ingen barnarbetare gjort julklappen, utan en student som vegitabilgarvar sitt skinn. 

Inspira Cowl

Den här cowlen (tubsjal? fuskpolo? halskrage?) stickade jag egentligen till Andreas i födelsedagspresent, men eftersom fars dag var några dagar innan och Andreas sa "men får jag ingen fars dags present" så fick han den då istället (han fick en födelsedagspresent också). Sen dess har den blivit flitigt använd och det verkar som att den är en riktig favorit! Jag är faktiskt sugen på att sticka en till mig själv också, det verkar varmt och mysigt och dessutom rätt praktiskt att bara dra över huvudet.

Mönstret heter Inspira Cowl och finns i massa olika storlekar varav det här är den minsta. Jag velade jättelänge mellan olika garner, jag ville ha rätt enkla basfärger men hittade inte rätt sorts färgskiftande Noro garn. Så tillslut så blev det ett nystan Drops big delight, dvs Noro kopian. Det vita är Cascade 220 och det gula är lite Merino tweed som finns både hos Pickles och Magasin Duett. En rolig och snabb stickning på stickor 4.5mm!

Och Astrids kläder har ni ju sett förut, en röd mössa, finjakken från Pickles och så skymtar hennes ljusblå fejkkrage också. Andreas vantar har några år på nacken men är hemstickade de med (vilken tur dessa två har som får ha så mycket hemstickat!). Det är bara Astrids vantar som är köpe-vantar, eftersom att hon slänger ut allt från vagnen så orkade jag inte lägga tid på ett par hemstickade.

Selbuvantar

Det skulle vara lätt att tro att jag tröttnat på vantar efter att ha stickat över 50 par de senaste åren. Men så är inte fallet, och nu har jag faktiskt stickat ett par som någon annan gjort mönster till! För tro det eller ej, jag hade faktiskt inga vantar att använda den här vintern. Alla vantar jag stickat har jag antingen gett bort eller bytt bort (i tron att jag har så många vantar) eller så behöver jag dem när jag ska prata om boken på olika ställen. Så jag tog tillfället i akt att sticka ett par riktigt klassiska Selbuvantar. 

Mönstret finns här och jag har använt Magasin Duett supersoft med dubbel tråd på stickor 3mm. Den turkosa heter Aquamarine om jag minns rätt. 

De sitter precis så som jag vill att vantar ska sitta, dvs smalt över handleden, tumkil, och sen lite bredare över fingrarna. Är mycket nöjd, men samtidigt kan jag skämmas lite över att jag just nu använder ett par vantar som alltså inte finns i den vantbok jag gjort :P. 

Koftan Clara

När jag såg den här koftan hos Viffla visste jag att bara var tvungen att sticka den! Extra mycket tvungen insåg jag när jag såg vad den hette - den är nämligen namne med mig och heter Clara.

Den stickas på 4mm och har precis lagom mycket flätor vilket gör att det känns som att det går jättefort framåt. Det är konstigt det där att slätstickning som egentligen går fortast inte alls känns som att det går fort, men slänger en in lite spets/flätor/flerfärg så bara flyger projektet fram.

Jag stickar den i dubbel supersoft som jag fått av StickPrick-Katarina, hon gillar nämligen inte supersoft men hade så mycket att det räckte till en hel kofta! Tur för mig som älskar supersoft och som planerat en kofta i grått. Tycker att det är märkligt att jag inte har någon kofta i grått, eller jo det har jag men bara köpe-koftor. Helt klart dags för en hemstickad grå kofta alltså.

Slöjdsynder

Nu börjar ju faktiskt året gå mot sitt slut och det är hög tid att införskaffa en kalender inför nästa år. Jag använder oftast en kalender i mobilen som är synkad med Andreas kalender, men tycker om att ha en på väggen för att lättare få en överblick över året. I år har Slöjdlustarkalendern hängt i vårt arbetsrum (som inte längre finns, nu är det Astrids rum) och jag älskade varenda en av bilderna. Har faktiskt gillat dem så mycket att jag tänker skära ut ett par av bilderna och ramat in. Mina förväntningar på årets Slöjdsyndskalender var alltså stor, och jo jag gillar den skarpt men på ett helt annat sätt.

Årets kalender är helt annorlunda, och om förra årets var vacker så är nog den här mer intressantare ändå. Jag tycker att det är jätteintressant att fundera på vad en får och inte får göra inom slöjd, vad det finns för regler och normer och vad det innebär att bryta mot dem. Det är nämligen det som årets kalender utforskar, vad är en synd inom slöjden? Vissa av sakerna i kalendern har jag gjort, andra inte. Några är kanske fysiskt farliga och bör ju undvikas av det skälet, andra är mer relativa i vad som får och inte får göras.  

Den här bilden ger mig lätt ångest, vad säger det om mig egentligen? Detta trots att jag tycker att baksidan av broderiet inte alls spelar någon som helst roll, och ändå mår jag typ lite lite dåligt av att se det här! Intressant.

Nu är jag ju kompis med de i slöjdporrgänget och är kanske lite partisk, men även om jag inte varit det så tycker jag att den här kalendern bör hänga i alla hantverksintresserade personers hem! Den går att beställa här för den som vill. 

Peony Perimeter

Peony Perimeter, min nya favoritsjal! Den har den där perfekta böjen så att den ligger bra runt halsen, om ni som jag älskar formen på Ishbel kommer ni gilla den här också. Dessutom har den exakt den typen av spets som jag gillar, den som inte är sådär skir och ljuv utan mer "rejäl" spets. Det tog ett litet tag innan jag helt greppade mönstret, det ska spegelvändas efter mitten och min trötta hjärna kunde inte riktigt greppa det just nu. Men efter ett tag lossnade det och blev en mycket rolig stickning! Kul också att det är en svensk designer som gjort den, Mia Rinde (som jag faktiskt aldrig hört talas om innan, trots att hon gjort massor av fina mönster).

Garnet är Wollmeise Pure i färgen Safran. Och vilken färg! Jag fullkomligt älskar den. Är däremot inte alls lika förtjust i Pure som jag är i Wollmeise DK, den är helt ok men inte någon jättestor favorit hos mig. I alla fall inte i sjalar, däremot kan jag nog gilla det till andra saker.

Uppdatering: Glömde visst skriva stickstorlek och garnmängd! Jag använde 3.5mm och det gick åt precis en härva. Jag har lite kvar, men så var också härvan jag hade lite extra tung så som Wollmeises härvor ofta är.

Bilderna är precis som vanligt fotade av Andreas och redigerade av mig.

Ännu en fas...

Jo, jag skrev ju i förra veckan att det gick framåt. Skulle nog sagt peppar peppar ta i trä för senaste veckan har varit supermegakatastrof på så många fronter... Astrid har svårt att somna, vaknar ofta, vaknar tidigt, ammar tusen gånger per natt igen och är dessutom väldigt ledsen vilket hon inte varit sen hon var liten. Även om vi turas om blir det inte många timmars sömn i sträck varje natt.
Nästan ingen vanlig mat går ner heller utan nu helammar jag en niomånaders igen (jag gillar amningen, vill bara inte helamma). Suck. Försöker komma ihåg att det bara är en fas/period, att det går över, men satan i gatan vad trött jag är nu. Både psykiskt och fysiskt. Tack och lov att amningen i alla fall funkar. Har förstått på Instagram att matvägrande är rätt vanligt, och nu är hon i alla fall inte hungrig utan får i sig det hon behöver.

God advent önskar jag er!

Äntligen är det 1:a advent! Jag älskar verkligen julen, och med julen menar jag inte nödvändigtvis julafton (även om den också är trevlig), utan framförallt adventerna och det allmänna (prestigelösa) julstöket. Julbak, julmarknader, tända ljus, adventsstjärnor och stakar osv. Och att ta det lugnt. Sitta inne med en bok/stickning/tv utan något hets om att behöva gå utanför dörren (jag älskar att bara vara hemma i min lägenhet). Ev går jag utanför dörren för att ta en promenad, och idag ska vi promenera till våra grannar och nära vänner för adventsfika. 

Dagens adventstips blir att lyssna på Heliga familjen och Syjuntan i P1. Det är gamla program som inte sänds längre, men som fortfarande känns väldigt aktuella. Heliga familjen känns väl aktuell om något såhär i juletider? Jag lyssnar via Podkicker, men skulle tro att de funkar i de flesta program.