Klänningen Hawthorn

Det blev mycket fotograferat i helgen! Först Astrids jacka och sedan tog min kompis Malin massor av fina bilder på mig i saker jag gjort. Som vanligt när vi bestämt oss för att fotografera ösregnade det, så planerna på att gå ut i skogen fick ändras och vi gick till Palmhuset istället.

Mönstret till den här klänningen heter Hawthorn och jag gillar den så mycket. 

Självklart har jag gjort en del ändringar. Dels tog jag bort kragen eftersom jag gillar klänningar utan kragar bättre (de är fina, men jag tycker det blir svårare att ha kofta över). Då rundade jag också halsen lite. Sen har jag flyttat upp midjan sju(!)cm. Att sy egna kläder är verkligen bra om en som jag är 152cm, så att midjan kan hamna på rätt plats. 

Sen gjorde jag klänningen lite för stor och fick sy in den lite, men jag kom fram till att jag ändå ville ha den lite för stor och istället ha band i midjan för att kunna reglera hur mycket jag drar åt den. Jag har ibs och min mage ändras en hel del beroende på vad jag äter och hur jag mår. 

Att sy knapphålen var det jag tyckte var läskigast. Därför fick jag någon slags hjärn-knäpp och började sy dem en knapp timme innan jag skulle åka och tatuera mig, vilket jag ju också var rätt nervös för. Men det gick jättebra! 14 knapphål på 40 minuter, inte illa pinkat! Och tatueringen blev ju också bra, nu är den nästan helt läkt och har slutat klia. 

Tack Malin för superfina bilder! 

Och ni som läser Vifflas blogg (för det gör ni väl, den är så fin!) känner säkert igen klänningen. Hon har sytt flera varianter av den, kolla bara här, här, här och här!

Astrids blommiga jacka

 När jag nyligen upptäckte att jag gillar att sy väcktes tanken om at sy en yllekappa till mig själv. En sån som jag aldrig hittar i affärerna (a-linje, mellangrå, ull). Men en kappa känns svår, så jag bestämde mig för att börja med att sy en jacka till Astrid först.

Och det gick jättebra! Det var kul, inte jättesvårt (jag misslyckades med dragkedjan och fick göra en ful nödlösning längst upp för att dölja misstaget) men i övrigt gick allt rätt så bra. Några sömmar fick ju sprättas upp såklart men inga direkta aggressionsutbrott och det får ju anses lyckat!

 Astrid tycker dessutom om den, hon som annars vägrar att ens prova plaggen jag syr till henne. 

Plask! Mönstret kommer från Ottobre 6/2012, som dels finns att köpa på nätet lite här och där och som säkert finns på biblioteket. Egentligen ska den sys i ull och med knappar som en duffel men jag valde att göra dragkedja istället och så tyg från ett gammalt påslakan. 

Den har kapuschong vilket jag tycker är väldigt fint men särskilt praktiskt är det ju inte egentligen. Den här jackan ska inte direkt användas på förskolan där det är mer praktiska plagg som gäller så då är väl kapuschong okej, men nästa jacka får kapuschong med tryckknappar bara för att vara på den säkra sidan (så att inte kapuschongen fastnar i något). 

Vi tog en promenad vid Lillebybadet som ligger ca en kvart (med bil) från oss och där är så fint. Astrid gillade det också, hon sprang sjövild runt bland klipporna, helt utan att ha något sinne för vad som kan vara rimligt att ge sig till att klättra på och vad som kan vara farligt... Hoppa är hennes nya favoritord! 

Jag tänkte att vi skulle få till en fin bild på mor och barn vid havet, men det gick ju sådär. Men jag gillar den, den berättar om verkligheten! 

Gamla godingar

Jag tömde mobilen på bilder och då hittade jag ett gäng med bilder som jag fotat av ur gamla tidningar hos min kompis Emilia. Jag tror att det mesta är ur gamla Marks och Katten tidningar från 60-talet, och visst är det tjusigt! Massor med inspiration! Fast könsrollerna och barnens poserande lämnar vi kvar i det förgångna va?

Mina favoriter är barnen i de flerfärgsstickade tröjorna. Så fina! Skulle gärna sticka sådana åt Astrid.

Hedvigs Ivar

Just nu har jag ett par helt fantastiska byten på gång med skickliga hantverkare, så himla kul att kunna göra sådant! Ju mer jag hantverkar själv desto mer uppskattar jag annat hantverk. Ett av dem är med min klasskompis Hedvig som håller på att göra en täljhäst åt sig själv och en täljhäst till mig. I utbyte ska jag sticka två set med vantar-mössa/pannband och ett par benvärmare. Först ut är Ivar i vant och panndbandsvariant.

Hedvig har valt färgerna, och det är roligt för först tänkte jag typ "jaha ehm ja de färgerna blir väl bra" och sen när jag började sticka blev jag totalkär! Och nu verkligen älskar jag färgkombinationen. Bra att ibland tvingas utanför sin bekvämlighetszon :)

Paket!

Jag har fått två paket från det finska garnföretaget Novita, tack! På den överst bilden syns paketet jag fick i julas, med garn och deras nya tidning som faktiskt är riktigt fin! En kofta med flätor blev jag supersugen på att sticka, och överlag är den rolig att bläddra i (det hade jag tyckt även om jag inte fått den skickad till mig). Det behövs fler uppdaterade tidningar, Avmaskat är ju jättefin men det är roligt även med tidningar i pappersformat (även om jag ska erkänna att jag nästan aldrig köper sådana och därför har dålig koll på utbudet).

I veckan hämtade jag ett paket till med senaste numret och garn för att sticka sockarna på bilden. Tack igen!

Holly och Eivor

Jag har inte haft någon stickinspiration senaste tiden och har inte känt minsta lilla sug efter att starta nya projekt. Det har i och för sig varit ganska bra för då har jag kommit långt på andra projekt (tex Andreas stackars försummade kofta). Men igår hände något och plötsligt kom suget tillbaka, och jag startade inte mindre än två projekt! 

En Holly av Ankestrick (en av mina favorit-designers) i linet som Magasin Duett och Tant Kofta säljer och som är jättetrevligt att sticka i. Och jag älskar färgen! Den heter Silver grey och är verkligen silvergrå. 

Och så blir det en solgul kofta till Astrid eftersom jag vill testa ett nytt garn som jag köpt lite av för att färga. Till henne blir det en Eivor av Pinneguri som jag gillar eftersom den känns så klassisk på något vis.

Tankar om att sy

Jag har funderat en del på varför jag egentligen börjat gilla att sy. För det gjorde jag inte innan, då var det helt klart produkten som var i fokus och inte processen. Nu är det nästan mer processen faktiskt, även om slutresultatet också spelar stor roll. Har ni hört/läst om det förresten, process vs product knitter? I stickning är jag nog lika mycket av båda, hälften hälften. Produkten måste bli fin men det är ändå processen (dvs stickningen) som driver mig.

En anledning till att det blivit roligt att sy helt plötsligt tror jag är för att jag släppt tanken på att jag syr för att vara unik. Det är inte viktigt för mig att ha kläder som ingen annan har, inte det minsta faktiskt. Kanske är det en åldersgrej? Förr var jag intresserad av mode, nu kunde jag inte bry mig mindre (även om jag fortfarande gillar att ha fina kläder). Det gör också att jag släppt det här med att göra egna mönster och istället börjat köpa mönster, och wow så mycket jag lär mig! För dessa mönster är gjorda av folk som kan massor med grejer och då lär jag mig vad de kan.

Så nu syr jag enkla klänningar, mjukisbyxor med fickor (varför har inte köpta mjukisbyxor för kvinnor fickor? Alla plagg ska ha fickor!), randiga t-shirts och enkla kläder till Astrid. Och det är så KUL! Ingenting blir unikt men allt blir bekvämt och faktiskt blir resultatet så mycket bättre nu än när jag tyckte produkten var så mycket viktigare än arbetet dit.

Sömnaden låter mig fokusera bättre också, och är så mycket mer ångestdämpande än något annat jag vet. För jag måste koncentrera mig helt och hållet på ett sätt som jag inte behöver med stickningen, jag är för bra eller van vid att sticka helt enkelt.

Tillägg:
Inser att jag uttryckte mig lite otydligt igår, plaggen jag syr blir ju fortfarande unika såklart. Den kreativa delen av att välja tyg, mönster, ändra lite så det passar mig osv är ju jätterolig! Och då blir det ett unikt plagg. Jag menade mer att det inte är unikt på det innovativa och helt annorlunda sättet som i  Project Runway eller om jag hade gjort mina egna mönster.

Sitka Hat

Den här bilden hittade jag när jag rensade på datorn, och som ni ser på snön i bakgrunden är det ett tag sen jag tog den. Anledningen till att den inte blivit bloggad är att jag inte är direkt nöjd med den. Den ser jättefin ut på bild, men den blev liksom lite för kort på längden. Det är på inget sätt mönstrets fel utan jag som hade lite otur när jag tänkte och inte förlängde den när jag stickade med tunnare garn. Nu ligger den i en låda och väntar på att ges bort till rätt person (med mindre huvud än mig).

Mönstret heter Sitka hat och garnet är egenfärgat av mig.

Factory Dress

När jag fick syn på Factory Dress från Merchant and mills så var det kärlek vid första ögonkastet. Retroninspirerad klänning som inte sitter åt vid midjan - ja tack! Jag har ibs och är dessutom väldigt bekväm, så mitt krav för kläder är att de inte ska sitta åt vid midjan och gärna kännas som lite som mjukiskläder (men inte nödvändigtvis se ut som mjukiskläder). Den här klänningen klarar kraven! 

Den blev dock lite väl påsig vid midjan så jag gjorde några insnitt bak i ryggen som syns på den här lite skrynkliga bilden. I övrigt följde jag mönstret helt. Jag har redan glömt vilken storlek jag gjorde, men min "normala" storlek var det i alla fall. 

Jag blev så nöjd så jag sydde en till! Denna gång i stentvättat linne, som är köpt på Skroten i Kinna precis som den ljusblå bomullstyget. 

Gillar verkligen fickan, kragen och den uppvikta ärmen. Och inte svår att sy, instruktionerna är väldigt tydliga! Mönstret finns bara att beställa i pappersformat vad jag har kunnat se så det är ju inte direkt billigt att beställa ett pappermönster från England men jag tyckte att det var värt det. 

Sen fick jag factory feeling och var såklart tvungen att posera som Rosie the riveter! We can knit it!

Tack Katarina för fotohjälpen!

En genomtankt stash del 1

Sen jag började sy har jag hittat en hel del nya sybloggar att följa, och faktiskt främst engelskspråkiga sådana. En av de jag gillar bäst är Craft session, hon syr både superfina grejer till sig själv och till sina barn och så skriver hon dessutom väldigt vettigt om olika tankar kring hantverk. Senaste året har hon skrivit en del inlägg på temat Stash Less, vilket inte handlar om varken köpstopp eller utrensning utan om att skapa en genomtänkt stash (vad är egentligen det motsvarande svenska ordet?). Det är något jag själv funderat mycket på senaste tiden, jag märker att min stash växer men att jag samtidigt inte har något garn som jag vill använda. Det klassiska överfull garderob men inget att att ha på sig, fast med garn och delvis tyg i detta fall.

Köpstopp tror jag inte på för min del. Jag köper inte mer än vad min budget tillåter och jag har inte heller undangömda kassar på olika ställen i lägenheten. Snarare är det så att jag kanske köper fel saker vid fel tillfälle. Plus att jag märker att ju längre garnet ligger i skåpet desto mindre sugen är jag på att sticka av det. Istället köper jag nytt spännande garn. Samtidigt gillar jag att ha en stash att gå till när andan faller på. Fin balansgång det där!

Mitt mål är att ha en halv billy med garn och en halv billy med tyger. Det känns lagom för mig, och det är viktigt att det som ligger där är rätt.  Får se hur det utvecklas i framtiden!

Knitter 4-life

Yes äntligen har jag gaddat mig! Den här tatueringen har varit planerad länge, första gången jag bloggade skissen var 2011! Det som tillslut tog längst tid var att bestämma mig för vilken tatuerare jag skulle välja, så svårt. Tillslut valde jag Arti-Om, en kompis kompis som jag inte kan se har gjort en enda tatuering som jag inte gillar.
Så nu är jag knitter 4-life vilket jag i och för sig var innan också, men nu är det synligt även på utsidan! Jag är så nöjd och går hela tiden och tittar ner på min arm, lite lätt vindögd (det är svårt att kolla på insidan av sin egen arm faktiskt).

Och ja ont gjorde det, särskilt upp mot armhålan! Men faktiskt mindre ont än jag föreställt mig och med lite andningsövningar (bra att jag får nytta av den där svindyra profylaxkursen) gick det jättebra. Som extremt rastlös tyckte jag nästan det var jobbigare att ligga still i tre timmar och stirra upp taket, det var värre än smärtan! Nästa gång ska jag tatuera benet eller foten så att jag kan sticka samtidigt :P

Mjukisbyxor

Jag fortsätter att sy som besatt, det är det som gör att jag mår bäst just nu. Här är ett par mjukisbyxor till Astrid och jag är så nöjd med dom! 

Mönstret heter Mini Hudson Pants och jag kan verkligen rekommendera det. Lättförståeligt och bra med bilder som visar tex hur fickorna ska sys. Gillar verkligen pdf-mönster, de innehåller ofta bra beskrivningar och dessutom tycker jag att det är kul att skriva ut och pussla ihop bitarna :D.

Det blev ett par mjukisbyxor till mig också, dock inte med lika fina detaljer som Astrids. Det här mönstret kommer från stoff och stil och funkar väl helt ok, men jag ångrar lite att jag köpte detta innan jag hittade Hudson Pants mönstren. Blir det fler ska jag absolut göra samma detaljer på fickorna som på Astrids byxor! 

Väldigt bra att det räcker med 1.5m tyg + muddväv för att sy byxor till både mig och Astrid. Och av två meter trikå får jag ut en klänning med vidd till mig och en tunika till henne! Bra att jag är så kort och hon är så liten :)

Band band och åter band

Jag har precis organiserat min bandlåda så passade på att ta ett kort på när de alla ligger fint vikta och organiserade. Såhär ser det vanligtvis inte ut! Band är som ett gift för mig, jag bara kan inte låta bli att köpa om jag hittar något fint. Det är något med dem som är så ljuvligt! 

Mina bästa ställen att köpa band på är Seahorse haberdashery (obs varning utfärdas, det går inte att gå in där utan att lägga en beställning!) Knapp Carlsson i Göteborg, Magasin Duett och Syster Gubblas bandlager (till henne måste en boka tid). 

 Lådan de ligger i köpte jag på gymnasiet innan alla trälådor blev svindyra. Den var halvdyr med mina mått mätt redan då, men jag är så glad att jag köpte den! I de två andra lådorna har jag smycken, hårgrejer, solglasögon m.m.