Feministhalsbandet

Tidigare så har jag ju berättat att jag går en silversmideskurs för folk med psykiska besvär, och jag tror att jag kan ha visat det här halsbandet då. Jag är i alla fall så himla nöjd med proportionerna och med upphängningen så jag måste visa hur det ser ut på!

Jag är inspirerad av olika halsband jag sett på pinterest (har en anslagstavla där som heter silver) men jag har aldrig sett just ett halsband som ser ut precis som det här. Känns kul att ha gjort det själv!

En liten doktor

Astrid fyllde år igår (fyra år! Kan inte fatta att hon är så stor!) och eftersom hon ofta leker doktor så sydde jag en läkarrock och någon slags gammaldags sköterske-huvudbonad för henne att använda när hon leker. Läkarrockar används tydligen inte längre, alla ska ha kortärmat nuförtiden, men Astrid är inte så noga med tidsepokerna och inte heller med vem som gör vad (läkare/ssk/usk är rätt flytande gränser i lekens värld) så hon är nöjd även om de inte är helt korrekta. Allas jobb är ju ändå lika viktigt för att allt ska funka! 

Som mönster utgick jag från ett basmönster för skjorta från en gammal sömnadsbok med barnmönster från 60-talet som jag fått av Tant Kofta-Lotta. Vilket skjortmönster som helst borde funka. Sen förlängde jag den, skippade delen för ståkrage och strök ett veck i fronten så att det blev v-ringat. Den ska inte synas så noga i sömmarna för här o där är det lite abbrovincher.

De röda korsen är i röd ullfilt, alltid skönt med filt som inte repar upp sig i kanterna. Huvudbonaden ritade jag på frihand utifrån måtten på en tiara som Astrid har och så är det bara vanlig resår för att hålla den på plats runt huvudet. Ett snabbt projekt i tyg som jag hade liggande, jag är nöjd och Astrid verkar också nöjd!

Av var och en efter förmåga

Det här broderiet började jag på förra påsken om jag minns rätt, och som vanligt med broderier så tycker jag att det är planerandet som är det roliga med själva genomförandet är rätt trist. Måste komma ihåg detta inför framtiden! Har en miljard olika grejer jag vill brodera men verkligen ingen lust att utföra själva broderiet. Tillslut blev den här i alla fall klar, mest för att jag under en tid inte alls hade någon lust att sticka.

Uppsättningen med häftstift är inte tänkt att bli den slutgiltiga, det var mest att jag ville få upp den på väggen. Förhoppningsvis får den en bättre uppsättningen så småningom! Kanske på en annan plats också (önskar mig tex ett gulligt torp att hänga upp den i, behöver ett torp för att matcha bonaden). För första gången använde jag räknelinne och det var lite pilligt, aidaväv är ju så enkelt, men så blev det också ca tusen gånger snyggare med räknelinne.

Citatet hoppas jag att alla känner igen (hehe), det är något av det finaste jag vet och något jag verkligen kan skriva under på. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Behöver inte vara svårare än så.

Hjortvantar från Dalsland

I väntan på att jag ska orka plocka fram kameran så kan jag visa en bild på de här vantarna som jag stickade 2014 (!). Jobbigt när årtalet står inuti handen så att det inte går att låtsas som att jag stickade dem nyss. Nix 2014 var det och de blev fotade då också, de har bara hamnat inte visats på bloggen förrän nu.  

Från början var det tänkt att bli ett mönster åt Slöjd i väst, förlagan till dessa vantar är nämligen ett par vantar som troligtvis stickades runt sekelskiftet i Dalsland. När jag blev sjukskriven lades dock alla projekt på is och jag har fortfarande inte orkat ta tag i det. Kanske händer det i framtiden, det får vi se. Just det här exemplaret använder Andreas flitigt i alla fall, det är hans initialer som står på insidan av den ena vanten.

Långa flätor

Det händer inte så mycket här på bloggen just nu, jag har helt enkelt inte orkat plocka fram kameran för att fota det jag gjort. Men jag vet att ni vet hur jag mår och att ni förstår! Och stickar och syr gör jag förstås, tex har jag stickat den här mössan med flätor till Astrid. Egentligen ville hon inte att jag skulle ta kort på den så jag fick ta några snabba mobilfoton bara. 

Filmen Frost är en stor favorit här hemma (precis som hos alla barn i den åldern) och i den har både Anna och Elsa långa flätor. Så när jag fick se min kompis Katarinas stickade mössa med flätor så visste jag direkt att jag måste sticka en sån till Astrid. Perfekt till barnet som avskyr allt vad borstar heter och alltså jämt får så mycket tovor i håret att vi måste klippa det (jo vi har både balsamspray och tangle teezer, hjälper men inte tillräckligt). 

Konstruktionen är enkel, först stickade jag 6 stycken i-cords på 30cm som jag sen infogade i resåren. Stickade mössan på frihand och avslutade med att fläta flätorna och sy ihop dem längst ner. Astrid älskar mössan och har haft den på sig nästan varje dag de senaste två veckorna. Bra betyg!

Garnet är rosy green wool big som jag färgat själv, lite mindre än en härva gick det åt.

Och om ni undrar över nedre bilden så är det Astrid som blivit mutad för att över huvud taget gå ut förra söndagen, vi ville verkligen gå en promenad och det gick hon bara med på om hon fick sitta i vagnen med filt över sig och ha surfplattan att spela på... Hon är helt klart den bästa i familjen på att förhandla!

Ett pennfack

Astrid behövde ett pennfack till sina pennor så tillsammans valde vi ut ett tyg och så sydde jag ett.

Valet av mönster föll på Open wide zippered pouch, ett gratismönster som precis som namnet antyder går att öppna upp helt så att det blir bra överblick över innehållet. Jag gjorde mediumvarianten men eftersom jag ville ha det som pennfack gjorde jag det kortare, 12x6 inches. 

Tyget köpte jag för längesen hos Miss Matatabi, kunde bara inte låta bli! Visst är det helt fantastiskt med de olika cirkusdjuren plus trianglarna? Bra val av Astrid att välja det till pennfacket tycker jag!