Hönsestrikk och sjukskrivning

Inspirerad av Maria Lärkängs feministvantar och Anna Bauers fina tröjor ville jag sätta igång med en tröja i Hönsetrikk-anda till Astrid. Det är rakt igenom glad och spontan tröja med mycket mindre planering än vad jag brukar göra, och det behövs just nu. 

Sen igår är jag sjukskriven pga yrsel och utmattning, och det var väl egentligen mer en fråga om när än om jag skulle bli sjukskriven. Jag har varit yr i över en vecka nu, och enligt läkaren så kan det vara en typ av migrän som kommer som yrsel och som kan sitta i 3-6 veckor. Vestibulär migrän kallas det. Oavsett vad det är så är det stressrelaterat, eller kanske snarare överbelastnings-relaterat. Jag har inte riktigt stannat upp alls sen Astrid fick sin diagnos och det tar ut sin rätt nu. 

En handfärgad Ishbel

De här bilderna tog min kompis Elin för några veckor sedan när vi var ute och fotade, men de har visst inte hamnat på bloggen än. Sjalen är redan flitigt använd och har varit en favorit hela hösten! 

Mönstret är Ishbel, för fjärde gången tror jag. Det är en så ultimat sjal, den böjda formen ligger perfekt runt halsen. Garnet är mitt eget handfärgade merino och det gick åt ca 140g. Jag gjorde den lite större än den största varianten enligt mönstret, men dumt nog skrev jag inte ner hur jag gjorde och nu har jag glömt. Det är i alla fall det slätstickade partiet som är lite större. 

Feministvantar

Just nu stickar jag feministvantar, en teststickning åt Maria Lärkäng (hennes ravelrysida hittas här). Rolig stickning, särskilt eftersom jag stickar i Tant Koftas fina sockgarn som är specialfärgat just till det här!

Annars är det lite tungt just nu. Praktiken är jätterolig, men efter att Astrid fick sin diagnos har jag varit så TRÖTT. Igår fick jag en yrselattack och fick ligga på en soffa i några timmar hos min handledares gudmor. Så kan det gå. Idag är jag hemma, fortfarande lite yr och med extrem huvudvärk. Har sovit i nästan 12 timmar, men tröttheten sitter i kroppen och försvinner inte. 

Superwashbehandling av ullgarn

I ett skolarbete nyligen så fördjupade jag mig i hur superwash behandling av garn går till. Jag visste ju att garnet beter sig annorlunda, men jag visste inte riktigt varför. 

Själva orsaken till varför man superwashbehandlar garn är för att den inte ska krympa. Anledningen till att den krymper, alltså tovar sig, är att de små fjällen som ullens fibrer består av hakar i varandra. I vatten sväller fibrerna och blir då extra känsliga, särskilt vid temperaturväxlingar.
Så för att få garnet tvättvänligt doppar man först garnet i en klorbehandling och sedan doppas det i polyamid, som är en slags plast. Kloret tar bort det yttersta av fjällen och plasten täcker sen in resten och gör det runt och mjukt, så att fibrerna inte längre kan haka fast i varandra. 

I processen går det dessutom åt mycket vatten, och i flera delar av världen där superwash behandlingen sker är inte alla regler för reningsverk åtföljda. Alltså åker en del giftiga grejer ut med vattnet. 

När garnet väl är behandlat skiljer det sig också på flera sätt från icke-behandlat garn. Ull är ju ett helt fantastiskt material, som kan värma när det är blött, i princip rena sig självt (vilket gör att den där superwashbehandlingen för att kunna tvätta ylle inte ens behövs!) och som också är väldigt elastiskt. 

Vad jag kan förstå så är det inte farligt att ha på sig plagg som är superwashbehandlade, utan det är i själva processen dit som det tråkiga ligger. Plus då att ullen förlorar flera av sina fantastiska egenskaper utav det. Alla som stickat i superwash vet ju att plaggen sträcker sig väldigt mycket på längden, just för att den elastiska förmågan försvunnit. 

Mitt eget stora problem i det hela är att jag älskar superwashbehandlat garn. Inte att den är tvättbar och så och verkligen inte processen, men just känslan av den. Jag önskar verkligen att jag var en sån person som inte stördes av att ha på mig riviga ullplagg men verkligheten sådan att jag är superkänslig. Inte minsta lilla får det sticka! Jag har lite att jobba på med att hitta nya (mjuka) favoritgarner som inte är superwashbehandlade med andra ord.  Och jo, jag kommer nog falla dit då och då (hej underbara Wollmeise DK och Jitterbug som tyvärr är superwashbehandlade) precis som att jag då och då handlar på stora kedjor utan ekologiska kläder. Och det får väl vara helt ok, men mitt mål framöver är att köpa obehandlat ullgarn. 

Lite mer handspunnet

Det här är egenspunnet lyxgarn, BFL, silke och cashmere... mmmmmmm! Och färgat av HilltopCloud, fint ska're va ibland! 

Nu är bara frågan vad jag ska sticka av det. När jag började sticka "på riktigt" så köpte jag ofta bara en härva utan att ha en tanke på projekt. Och nu gör jag likadant när jag spinner, det blir ofta 100g och kanske 200m, och så har jag ingen aning om vad jag ska göra med det. En pytteliten sjal eller en basker kanske? Måste fundera lite, och så måste jag börja spinna större mängder helt enkelt. 

Riddari på Stora Holm

Häromdagen åkte vi på utflykt till Stora Holms säteri, som ligger 10-15 min från oss. Där var det höstvackert! 

Det fanns en sandlåda till Astrids förtjusning. Men jag ville fotografera min Riddari! 

Tillsammans med Astrids Loki. De är stickade i samma färger, fast min riddari har lite mörkblått också. Här torkar Astrid av sig sand och lera på mig, mmmmm.

På den här bilden syns det att jag stickade några förkortade varv i nacken, de blå ränderna är lite längre där. 

 Jag valde att sticka nerifrån och upp, orkade inte tänka om mönstret till uppifrån och ner. Jag steekade den när den var klar, eftersom jag föredrar koftor mot tröjor. Och jag har redan använt den här koftan mer än min förra Riddari, som jag inte steeekade!

Garnet är Peruvian Highland wool i färgerna 257 mint, 223 gul, naturblekt och så den mörkblåturkosa som jag inte skrivit ner siffran på och nu är etiketten borta.

Uppdaterat i bloppisen

Jag har lagt upp lite nya grejer i min bloppis, som ni hittar här.

Slanted Sleeven och Nerifrån

I fredags trotsade jag och min vän Elin regnet och gick ut och fotade ändå. Är ett fototillfälle bestämt så är det! Men lite blöta blev vi, syns bland annat på håret... 

Jag har stickat en tredje Slanted Sleeven, och precis som min första är den stickad i Wollmeise DK. Jag gillar verkligen det garnet, men eftersom jag nyligen läst på en himla massa om superwashbehandling är jag tveksam till om jag kommer köpa det igen. Ska skriva ett blogginlägg om det snart. Färgen på detta garnet heter Maus Jung, och jag tror att det blir en perfekt grå baskofta. 

Men mönstret gillar jag verkligen! Särskilt den här axeln, som ger så himla bra passform. 

Och så gillar jag detaljen med ribbstickningen i ryggen. 

Sjalen som också syns på översta bilden heter Nerifrån och är en sån där perfekt liten rätstickad sjal som inte ser mycket ut för världen men som inte går att klara sig utan. Färgen är perfekt röd och passar till allt i min garderob. Garnet är Onion tussah silke och färgen tror jag heter 220. Exakt två nystan gick åt.

Vinnare i utlottningen!

Nu har jag dragit en vinnare med hjälp av en slumpgenerator, och den tog fram kommentar nr35 som är skriven av Mads! Maila mig på clara(snabela)clarafalk.se så ska du få en bok på posten!

Helga i egenfärgat garn

Mönstret till halvvantarna Helga finns i vår bok, och de har verkligen blivit vardagsfavoriter hos mig. Flätorna gör dem stretchiga och det gillar jag, jag vill att de ska sitta tight men inte kännas tighta. Garnet är mitt egenfärgade gröna som jag också gör en Ishbel i, kommer förhoppningsvis snart bilder på den! 

De här är lite av ett test för att se om garnet jag köper för att färga noppar eller inte. Än så länge gör de inte det, men det kräver nog ett par barnvagnspromenader till (bästa sättet att testa hållfasthet på garnet) innan jag verkligen kan vara säker på det. 

Sticka en flip-top

Jag hinner inte blogga så mycket under praktiken märker jag, trots att inspirationen till att slöjda verkligen sprutar ur öronen vissa dagar! Jag ser så mycket fina och skickligt gjorda saker, så peppen är enorm. Men tiden mindre...

Men min guide till att göra en flip-top på en vante finns nu hos 365 slöjd, så den får ni gärna titta på om ni missat den. Där finns också massor med roliga andra projekt att spana in, en fantastisk källa till kunskap!

Samlade ränder

För ungefär ett år sedan så stickade jag den här tröjan till Astrid, inspirerad av Katarinas fina tröja till sitt barn. Jag orkade inte räkna om mönstret utan stickade i minsta storleken som är två år, och då kändes den helt gigantisk. Trodde aldrig den skulle passa! Men så plockade jag fram den för några veckor sen, och jo lite stor är den (hon är ju bara lite drygt 1 1/2 år,) men den går att använda!

Mönstret är Gathering Stripes av Veera Välimäki. Som så ofta med hennes mönster så gillar jag grunddesignen, men tycker att hon faller litegrann på detaljerna. Tex har alla storlekar lika lång halskrage, och en 2-åring och en 12-åring har väl inte samma längd på halsen? Jag gjorde den mycket kortare än vad mönstret sa att jag skulle, vilket jag är glad över. 

Den lilla diktatorn kommenderar. 

Funderar över vad nästa befallning ska bli. 

Att fota Astrid ger många suddiga bilder.

 Men tempot är oerhört omväxlande. Från att springa fort fort till att sitta och peta i alla hålen i brunnen :)

Garnet till tröjan är Holst Coast som jag beställt från hennes hemsida. Det är en blandning av merino och bomull, och jag gillar det skarpt. Planerar  att göra en kofta till mig själv i det, bara den grå färgen Charcoal finns att beställa igen. Den gula heter Aconite och den vitgråbeiga Dove.

Ull från den feta katten

Eftersom Gråsparv mönstret sålt så himla bra (med mina mått mätt) så ville jag lyxa till det lite, så jag beställde ull från Fat Cat Knits. Har hört så många spinnerskor lovorda hennes känsla för färg och hur trevlig ullen är så jag blev sugen på att testa. 

London fogs färger bara älskar jag. Planen är att spinna varje färg för sig, jag har precis delat upp hela topsbandet och börjat spinna den gröna. Inspirerad av Kristin som spunnit London fog på precis det sättet. 

Topsband nr 2 är Magnolia, som jag inte har några planer för än. Men jag gillar så mycket att sitta och spinna och fundera över vad det ska bli, så någon plan ska nog dyka upp så småningom :).

Annars har jag precis påbörjat min första praktik i min utbildning, så nu tillbringar jag dagarna med en hemslöjdskonsulent. Än så länge (efter två dagar) är det superkul! Hoppas på att också få lite mer förståelse för vad hemslöjdskonsulenterna i länet gör, och kanske skriva lite mer om det här.

Och på Astrid-fronten verkar det faktiskt som att hon får en assistent. Det är inte helt klart än, så håll alla tummar ni kan, men det lutar åt det! Då skulle en tyngd lyfta från mitt bröst.