Känd på Ravelry

Jag har inte orkat blogga eller instagramma så mycket senaste tiden, men det händer visst saker på internet ändå! Tex ligger min variant av sjalen Waiting for rain överst på Ravelry, väldigt roligt att bli utvald som inspiratör där!

Enklaste benvärmarna

För ett tag sen var Emilia och hennes familj hemma hos oss och hälsade på (vi lärde faktiskt känna varandra genom våra killar, hennes man och min Andreas var jobbarkompisar för några år sen) och ett av hennes barn hade ett par benvärmare som Astrid blev störtförtjust i. När de åkt så sa hon att hon ville ha likadana, så jag tog ner min restlåda med peruvian highland wool från Filcolana och så valde vi tillsammans ut färger. Ett jätteroligt och snabbt litet projekt som blev färdigt på några få kvällar!

Det är enklast möjliga, 44m för resåren och 48m för benen, helt raka tuber bara. Både Astrid och jag är nöjda och de värmer hennes ben de dagar hon har jacka istället för overall.

Mera silver

Jag skrev ju tidigare om att jag går en kurs i silversmide och det här är lite fler saker jag har gjort. Fågeln var det första jag gjorde, inspirerad av Karin Fernér och hennes fantastiska fåglar, och egentligen är jag inte helt nöjd med den. Men jag övar på att tänka good enough, och det här är ju faktiskt det första jag gjort i silver någonsin!

Kvinnotecknet är jag supernöjd med, kanske mest nöjd med av allt jag gjort på kursen. Har haft det på mig varje dag sen jag gjorde det! Det är ju inte så nytänkande men jag är nöjd över proportionerna och upphängningen (det sitter två halvcirklar på baksidan som kedjan går igenom). Plus att allt faktiskt inte behöver vara nytänkande och innovativt.

Julklappar och feministiska änglar

Fortsätter på temat julklappar och feminism, här sammanslaget! Förra året photoshoppade jag ihop olika förebilder jag har till ett gäng med feministiska julänglar att pynta med och i år hamnade några utav dom på en julklapp. Om någon annan vill skriva ut egna feministiska änglar så finns de att hämta här via min dropbox. Jag har fortfarande inte kommit till skott med att göra riktiga gammeldags kristyränglar av dem, men jag ska! 

Jag bestämde mig för att sätta bilder på baksidan av etiketterna jag visade häromdagen så att Astrid kan se vem paketen är till (och för att jag tycker att det är fint med bilder). Sen har jag skrivit ut en mall för pappersrosetter från Kreativa Karin, superenkla att göra och jag tycker det blev så fint! Jag förstorade dem lite bara och gjorde dem i lite tjockare papper (hittade ett gäng överblivna fotoalbumsark i en låda hemma som har varit utmärkta för olika pyssel).

Nu är alla julklappar för i år klara, skönt men också tråkigt eftersom jag har fler idéer kring hur jag vill slå in paketen... :P. Det är det enda tråkiga med att ha dragit ner på julklapparna - jätteskönt att inte köpa onödiga grejer men så tråkigt att inte få slå in fler paket!

Feministvanten Gudrun

Det händer då och då (oftare såhär i julklappstider tror jag) att jag får mail eller kommentarer med olika frågor om vanten Gudrun, och det känns ju fint att ni tror att jag gjort det fantastiska mönstret (jag önskar att jag hade det!) men designern heter Maria Lärkäng. Så alla frågor ni har är mycket bättre att ni stället till henne :). Särskilt som jag knappt har energi att svara på frågor om mina egna mönster.

Maria har också en Etsy-shop där hon bla säljer sina vantar, så ni som vill köpa kan göra det HÄR.
Om ni vill ställa frågor till henne så är hennes mailadress asfaltsflickan(snabela)gmail(punkt)com

Julklappsetiketter

För ett tag sen köpte jag en bok om textning (kreativ textning och kalligrafi heter den) och i den stod om ett "fusksätt" att skriva kalligrafi. Då skissas texten fram med blyerts och fylls sen i med bläckpenna. Jag har skrivit lite kalligrafi för många år sen (på gymnasiet, då med riktigt flytande bläck och fjäderpenna, hej och hå så pretto) men det här fusksättet tycker jag var mycket roligare! Så nu när jag skriver julklappsetiketter har jag oerhört roligt. Kanske också för att det inte är så många etiketter att skriva, vi vuxna lottar så att vi ger till två personer var bara (sorry Isabel för att jag nu avslöjar att jag fick dig i lottningen).

Förra året skrev jag ingenting på julklappsetiketterna utan använde bilder istället, och egentligen vill jag göra det i år också så att Astrid ska kunna se vem paketen är till. Kanske gör jag både och, har en bild på ena sidan och text på andra!

Förresten, låter ni era barn tro på Tomten? Vi kommer ha tomte på julafton som delar ut paketen, men jag tycker det är svårt att låta Astrid tro helt på att det är tomten som kommer med paketen. Jag vill gärna diskutera ekonomi tidigt med henne så att hon förstår att vi inte har råd med allting, det går inte att få allt en önskar sig, men det är ju jättesvårt att diskutera om det är tomten som ger paketen? Varför får då vissa barn svindyra julklappar av tomten och andra ingenting alls liksom, om tomten nu skulle finnas borde ju barn i mindre förmedlade familjer få de finaste paketen för att jämna ut. Själv föredrar jag också att tomtar är mer av hjälpredor på bondgårdar/ i skogen än en gubbe med skägg som har en stor fabrik nånstans.

Astrids vantar

Jag har stickat ett par vantar till Astrid inspirerade av andra vantar jag sett, bla Svartir och Hvitir, men med en stickfasthet och passform som jag gillar. Har en tanke om att dela med mig av det här som gratismönster men det hade jag å andra sidan redan förra året och det har ändå inte blivit av att jag renskrivit mönstret inför teststickning. Denna trötthet och utmattning alltså, jag undrar när den ska ge sig. Så småningom kommer kanske mönster, vi får se :).

Tovade julkulor

Jag tillhör den skaran som älskar julen och ser varje år fram emot att julpynta vårt hem. Att det nuförtiden inte är så stränga regler med när saker ska fram uppskattar jag, det är ju bra att alla får göra som de vill! Vissa (jag) vill julpynta massor redan dagarna innan första advent, andra vill inte julpynta alls. Alla får göra som de vill, alla blir nöjda. 

När jag skrev om silversmidet så skrev jag ju att jag går då och då till ett aktivitetshus för människor med psykisk ohälsa, och där har jag också gjort dessa tovade kulor. Nåltovade med fastsydda pärlor och sen ett hemslöjdsband. De väger inte så mycket och passar bra att hänga i vår lilla rumsgran. Någon stor gran har vi inte, vi firar alltid julafton hos Andreas föräldrar i Norrköping så en liten rumsgran i kruka duger fint.

En prinsessdocka med svärd

Astrid gillar dockor och bäbisar väldigt mycket och i julklapp önskar hon sig "en prinsessdocka med svärd". Själv tycker jag att hon behöver en docka med mörkare hudfärg (vi har egentligen mer djurdockor hemma, men de dockor som finns är alla vithyade) så jag bestämde mig för att köpa en Rubens barn cutie till henne. 

Den klänning som följde med dockan var dock inte särskilt prinsesslik, så jag bestämde mig för att sy en egen. Jag frågade Astrid hur en prinsessklänning ser ut och hon svarade "rosa och lila med snurrkjol, och så har prinsessor krona". Okej då var det bestämt! Jag gick till panduro och köpte på mig massa grejer som kostade mycket mer än jag trott och så gick jag hem och sydde. 

Inspirerad av klänningen som dockan redan hade så blev stängningen i form av kardborre. Enkelt att ta av och på. Stenarna har jag limmat dit med ett superlim. Att sy dockkläder visade sig vara så befriande, när något blir lite skevt eller så spelar det liksom ingen roll. Helt kravlöst och lustfyllt bara, och att till och med kunna använda lim när det behövs liksom!

Kronan funderade jag mycket över. Ville ha en som var lätt att ta av och på men som samtidigt satt ordentligt fast på huvudet. Tillslut bestämde jag mig för att ta en bit spets och måla med guldfärg och sen sy fast resårband i den. Tycker den blev bra!
Svärdet har jag gjort i cernitlera och satt fast små metallfästen på baksidan som ett resårband är fäst i så att det kan se ut som att dockan håller i svärdet. 

Såhär ser alltså kronan ut när den inte sitter på dockan. 

Sen var det så otroligt roligt att sy dockkläder så jag sydde ett helt gäng till! Till de dockor Astrid redan har så är det väldigt viktigt att de ska ha skor och något varmt på sig när de följer med ut, och ofta får de stackarna bara en handduk lindad runt kroppen. Den här dockan är bättre utrustad, yllekappa, vadmalsstövlar, mössa och en väska har hon fått! Även här var det roligt och kravlöst. Beskrivningen på kappans krage var inte så bra och den blev rätt ful, så för att dölja det fulaste sydde jag bara lite langettstygn längst upp. Inte snyggaste lösningen men den duger, och till dockkläder funkar det alldeles utmärkt! Så skönt.

Alla klädernas grundmönster kommer från den här boken som jag lånade på biblioteket, och sen har jag anpassat mönstren för att bättre passa dockan. Jag har sånt mjukt mönsterpapper hemma som var toppen till dockkläder, jag ritade helt enkelt av ett grundmönster och la sen det på dockan och ritade rakt på vart jag skulle ändra.

Silver

Det finns ju faktiskt vissa (väldigt få) fördelar med att vara sjukskriven för psykisk ohälsa. Tex så finns det Aktivitetshus för folk med psykisk ohälsa på olika ställen i Göteborg, och på det som ligger nära mig har de bla kurser i silversmide! Så himla roligt. Det kostar ju litegrann men inte alls lika mycket som vanliga kurser kostar. Och väldigt skönt med lågt tempo och mysig stämning, och kunna prata med andra i samma/liknande sits som jag är i. 

Jag har bla gjort dessa örhängen som jag blev väldigt nöjd med! Enkla, men jag gillar det. Passar till mer kläder då. Och nej jag har inte såhär perfekt hud, jag har retuscherat bort ett tiotal finnar... :P

Kanta med snedslå

Tänkte att jag skulle visa den grej som faktiskt fick mig att vilja sy egna kläder, nämligen kantning med snedslå (bias binding på engelska). Jag avskyr infodringar som bara hamnar på fel plats enligt mig, och jag trodde länge att det var det enda sättet att sy en halsringning på. Så när jag upptäckte tekniken med snedslå var det som ett hallelujah moment för mig! 

Inser att det är omöjligt att fota svarta plagg, men det är den här klänningen jag råkar så på nu så det blev den. Syna inte sömmarna för noga är ni snälla, de är inte helt raka :P

Det finns massor med beskrivningar på nätet om hur det går till att göra kantning med snedslå, googla bara på Bias binding tutorial eller liknande. Jag ville mest tipsa om att det finns, för er (som liksom jag själv gjorde förr) bara trodde att det var infodringar som gällde på hemsydda plagg.

Väntar på regn

Häromdagen när jag visade min kappa så frågade flera av er vilken sjal jag hade på mig. Och den måste jag såklart också visa! Det är en Waiting for rain av Sylvia McFadden. 

 Jag tycker jättemycket om hur spetsen kommer fram som revor i rätstickningen! Perfekt för en person som mig som egentligen inte gillar hur spetssjalar ser ut, de blir lätt för gulliga för min smak. Däremot så älskar jag att sticka spets, det är så roligt! Spets och flerfärgsstickning är mina absolut bästa sticksätt, de som jag blir mest glad och lugn av att sticka.

Sjalen blir stor och går 2 1/2 varv runt min hals. Positivt nog räckte det precis med två härvor Rosy Green wool, och om någon är sugen på samma garn i samma färg så har jag forfarande kvar 5 röda härvor i min Etsy-shop. Det är svårt att fota rött, men i mitt tycke och smak är det här den perfekta röda färgen.

 Jag stickade enligt mönster men hade hört att den skulle bli lite hård i kanten så som sjalar med många ökningar lätt blir. Så på alla varv med KYOK stickade jag ett omslag mellan de två kantmaskorna som jag sen släppte på nästa varv. Då blev kanten mjuk och bra! 

Perfekt sjal! Jag har redan använt den jättemycket.

ClaraSofia Saltflinga

Ett par ClaraSofia Saltflinga sockar är klara! Jag har ju skrivit tidigare om att jag fick ett kit av Lotta med material till de här sockarna och nu är de färdiga. En fröjd att sticka och en fröjd för ögat! Och för foten också som blir varm och go :)