På mina stickor just nu

Just nu stickar jag på ett par enkla sockar i självrandande garn, första gången som jag testar istickad häl. Gillar egentligen inte att sticka sockar, men de är perfekt hjärndöd stickning med bara runt runt i rät maskor när tid behöver slås ihjäl på sjukhuset. 

Det här är ren njutning! En Acer i Wollmeise merino DK på Signature needles. Mmmmmm! Ska bara komma ihåg att göra den några centimeter kortare än vad jag vill ha den eftersom min förra kofta i wollmeise DK växte på längden i blockningen. Men garnet är så ljuvligt och så hållbart så det är det värt (min gröna slanted sleeven har jag använt mycket hela vintern och den ser i princip nystickad ut). 

Och så har jag lagt upp till en kofta i egen design i mitt Chickadee från Quince & CO. Men vad det ska bli skriver jag mer om någon annan gång. 

Sen har jag självklart fler saker jag stickar på, detta är bara vad jag lagt upp de senaste dagarna... :)

Astrid är fortfarande kvar på sjukhuset, hon behöver ligga på över 93% syresättning i blodet ett helt dygn (utan syrgas då) innan hon får komma hem. Nu ligger hon på 90-94 sådär, går lite upp och ner. Så nu är det nära! Men exakt var felet är vet de fortfarande inte så det kommer bli mer röntgningar och blodprover. 

Handspunnen rosa cheviot

De första dagarna när Astrid var inlagd kunde jag inte sticka ens den enklaste sak, det gick bara inte. Men när den värsta oron lagt sig och de värsta scenarion var borträknade så kunde jag plocka fram stickningen igen. Är glad att jag har en hobby som fungerar även på sjukhus, där finns oceaner av tid att slå ihjäl!

När jag kommit hem på kvällarna har jag spunnit istället, det hjälper faktiskt mer än stickning för att komma till ro. Resultatet är bland annat 50g Cheviot som är Navajo tvinnad. Handfärgad av mig precis innan Astrid blev sjuk och jag är faktiskt riktigt nöjd med färgen! Jag gillar rosa, men den får inte var för mesig och inte heller för skarp. Svår att fota dock, det blir lätt lite för rött på bild. 

Astrid och sjukdomen

Vi är fortfarande kvar på sjukhuset med Astrid och vet fortfarande inte riktigt vad som är felet. De har hittat mykoplasma i lungorna och så har hon fortfarande kvar rota-virus sen vi var magsjuka men de tror att det är något underliggande som orsakat alltihop. Tack och lov är några av de värsta alternativen nu uteslutna, som t.ex. cystisk fibros (som ju absolut går att leva med, men verkar väldigt jobbigt). Massor av undersökningar är gjorda, som ct-scan, bronkoskopi, gastroskopi, bal och allt vad det heter. Och mängder med blodprover såklart. 

Astrid klarar sig inte utan syrgas så vi lär bli kvar på sjukhuset även en bit efter påsk. Hon är i alla fall bra mycket piggare än när vi kom hit och kan sitta och leka med olika grejer. Och när vi går på promenad (med syrgastub i vagnen) så får inte mössan sitta kvar längre, det är ett bra tecken! 

Håll nu alla tummar för att det inte är något allvarligt och för att vi snart får åka hem. 

På sjukhuset

För två dagar sen åkte vi till akuten med Astrid och nu är vi inlagda på sjukhuset. Efter många många många prover och två röntgen har de hittat myktoplasma i lungorna (så det ska hon få antibiotika mot) och så har hon kvar rota-bakterier (förmodligen från när vi var magsjuka allihop för tre veckor sen).

Hennes blod syresätter sig inte som det ska, så nu har hon syrgas och så dropp för att hon är uttorkad. Det är så hemskt att se sitt barn ligga helt utslagen med massa slangar kopplade till sig!

Lite av hennes symptom vet de fortfarande inte vad det beror på så på tisdag eller onsdag blir det ct-röntgen. Tack o lov att det finns sjukhus med fantastisk personal! 

Sjuka igen

Jaha, nu är vi sjuka igen. Finns visst ingen hejd på vår otur den här våren. Den här gången har Astrid och Andreas drabbats hårdast och ligger febriga och snörvlar i soffan. En magsjuka och två rejäla förkylningar inom loppet av tre veckor, nu måste vi väl snart få lov att vara friska? Och så dessutom min depression som jag haft ett bra tag. Jag vet att jag har skrivit det förut men det är tungt nu.

Chickadee

 Senaste tiden har jag konsumerat en hel del, det blir lätt så när sjukdom håller i sig länge. Jag tycker lite synd om mig själv och klick klick så är garn/väskor/stickpåsar plötsligt på väg. Förutom att det kanske blivit liiiite väl mycket så är det ändå saker jag suktat efter länge, inga impulsköp. Alltid något. 

I fredags hämtade jag ut ett paket med Chickadee från Quince and co. Och vilket garn! Jag har klämt på det hemma hos Katarina så jag visste att jag skulle gilla det, mjukt, gosigt och med en härlig tvist. Jag har inte satt stickorna i det än så utförligare recension kommer sen. En kofta ska det bli har jag tänkt (det är ju koftans år i år för mig!). 

Varje härva är på 50g, och jag beställde 12 härvor. Trots frakt från USA blev det faktiskt inte SÅ dyrt (jag slapp tull) utan blev ca 700kr inklusive frakten, dvs ca 58:- per härva. Rätt fort gick det också, tror det tog ungefär tio dagar att få hem det. 

Jag fotade det ovanpå klaffbordet bredvid soffan (för övrigt bästa stället att placera sin te/kaffekopp), vilket också råkar vara Astrids favoritplats. Så hon klättrade upp, såg garnet och såg ut att tänka "det här är ju min plats, bort med garnet". 

Kast med liten härva. 

Och sen var Astrid herre på täppan! Älskar sättet hon sitter på, och när jag själv testat att sitta så har jag upptäckt att det faktiskt är förvånansvärt bekvämt. Men så har hon ju ärvt sina överrörliga höfter från mig också :). 

Ofärgat garn

Vitt vitt vitt garn, men snart blir det färg! Jag och två kompisar har köpt ofärgat garn för att testa att själva färga det, färgning verkar så roligt! Tidigare har jag färgat topsband i micro, men nu blir det garn på spisen istället. Är oerhört pepp, hoppas att det är lika kul som jag tror att det är!

Det kliar i de gröna fingrarna

Det är så härligt att våren är här så tidigt i år! Gudarna ska veta att jag behöver energin solen ger mig, så jag suger i mig så mycket jag kan. Och med solen kommer odlingssuget, så jag beställde lite frön från Runåbergs. I år har vi fått en liten odlingslott bara några hundra meter från vår lägenhet och jag ser så mycket fram emot att kunna odla där! Även om vi är mycket i min mammas kolonistuga så är det roligt med något som ligger så nära hemma. Och när jag säger liten menar jag verkligen det, den är nog inte mer än 9 kvadratmeter eller så. Precis lagom för oss i år!

Pebble Cliff hat

Jag hittade den här bilden på datorn och insåg att jag helt glömt att blogga om min Pebble Cliff hat. Det främsta anledningen till det är att det verkligen inte är en mössa i min smak, och sen den blev klar för ca ett halvår sedan så har jag använt den en enda gång. Den ser ju fin ut på bild och så, men någonting med passformen gör att den inte alls sitter bra på mig. Jag gillar rakare mössor, och den här minskas lite för varje färgskiftning vilket ger en mer långsamt avsmalnande mössa. Säkert bra på många andra men inte på mig. Får se det som en lärdom i vad jag inte gillar och se om jag hittar någon annan att ge den till istället!

Garnet är Supersoft från Magasin Duett och jag har stickat med dubbelt garn. Stickorna minns jag inte riktigt men jag gissar 3 eller kanske 3.5mm.