När det fortfarande var väldigt kallt ute stickade jag ett par små små halvvantar åt Astrid, med tanken att om hon kunde peta på saker kanske hon skulle kunna acceptera vantar ändå. Min tanke var god, men det var ju tur att de gick fort att sticka för de satt inte på många minuter...
Bort bort bort med dem fort som tusan! Jag förstår inte hur andra föräldrar lyckas få sina barn att ha kvar vantar och mössor, vissa barn har till och med halsdukar har jag sett. Hur är det möjligt?
Astrid kör mer den här stilen... här har hon i alla fall mössan kvar, alltid något!
14 comments:
Tur att våren är på väg! Till nästa vinter kanske hon lär sig uppskatta hantverket.
Hon kanske tycker att det kliar och sticks. Eller så är hon ett typiskt barfotabarn.
Hi.hi. kan inte låta bli att le. Nej det är ett tålamodstränande/prövande att få vantar och strumpor att sitta på. Ett av mina barn accepterade strumpor efter mycket träning, när det var dags för skor, jaja, de åkte av, då hittade jag ett par tofflor med lite mer sula, de åkte av stup i kvarten, så jag jagade barnet och satt på hela tiden, till saken hör att det var vår och fortfarande lite kallt i backen, så något behövdes på fötterna. det gick så småningom, till hösten och kylan gick det lättare att få på skor. Nu jobbar jag på förskola och vi "jagar" strumpor och vantar hela tiden, vi brukar säga att de ska "frysa" på, sedan när våren kommer och vi tar av vantarna vill en del barn inte alls ta av!!!! så klart vi har ju tjatat hela vintern och så helt plötsligt ska de av, vi vuxna är allt inkonsekventa... ja ur barnens synvinkel då. :) Så summa sumarum skor och vantar kommer att accepteras, så småningom.
Sy på noen fine merker eller knapper, feks av en katt, eller hest, eller noe hun liker, så kan hun sitte å se på den når vanterne er på.
Du kan feks si at nå har pus lyst til å være sammen med deg, og så må du kose med den.......jeg lurte alltid mine barn til slike ting. Og sønnen min begynte å samle på nøkler da han var liten, siden jeg alltid avledet ham med å se på mine nøkler i vognen, da han ikke ville sitte stille der. Da ble han opptatt en time eller to.....
Lykke til.
Stora frågan är om hon fryser, gör hon inte det så är det inga problem, problemet är att massor av vuxna fryser och då måste barnen kläs på. Har en son som lärde mig att om jag fryser så är det jag som ska kläs på, inte han.
Jojo, har en dotter som nu när hon blivit SJU år börjat attmotvilligt men i vissa situationer faktiskt börjat använda vantar, mössa vägrar hon fortfarande, strumpor likaså,
Jag är ganska säker på att ingen fryser frivilligt. ;)
Din lilla flicka verkar ju inte frysa, men det är tur att hon har en stor, varm åkpåse! Misströsta inte, en vacker dag sitter det mesta kvar!
Känner igen mig helt! Men man får trösta sig med att hon väl antagligen inte fryser... Kan trösta dig med att det kommer att fortsätta upp i tonåren (jeansjacka i minusgrader tex ;))
Haha skönt att det finns fler barn som vägrar vantar och skor!
Till saken hör dock att hon rätt ofta fryser om händerna, men inte riktigt kopplar ihop värme med vantar. Det kommer väl med åldern.
Mia: haha jag minns det där. Att det var värt att frysa för att få ha en speciell jacka, i mitt fall en pytteliten skinnjacka :P
Min son var likadan tills han var ett och ett halvt ungefär, men han kunde tänka sig köpta vantar och mössor i typ bomullstyg ibland även om han vägrade ha något hemstickat.
Nu när han är två år så älskar han mössor och vantar och yllesockor, och tar gärna på sig två mössor på varandra när han ska gå ut.
Wallinskaya: Hon är nog ett barnfotabarn :). Garnet är jättemjukt, och hon vägrar även vantar/strumpor i ren bomull.
Annika: skönt att det finns hopp :)
Haha, bilden längst ner är ju helt fantastisk!
Post a Comment