Jag börjar sakta få lite mer energi. Trodde inte att det någonsin skulle hända. Helt kan jag inte tro på att jag faktiskt kommer bli frisk, men jag är glad för den lilla energi jag har. Sånt som gör att helgerna inte bara blir något jag måste överleva i väntan på den fantastiska förskolan (jag är fortfarande sjukskriven så kan vila under veckorna), utan nu kan vi ibland åka på utfkykter. I alla fall till ställen utan för mycket intryck eller folk. Idag åkte vi till Stora Amundön.
Vi var där rätt tidigt (barnet har fortfarande inte förstått att klockan är omställd till vintertid) men det var väldigt skönt att dricka 10-kaffe på en klippa. Och så gott som folktomt, bara någon enstaka människa med hund.
Astrid är inte så pigg på att gå, hon vill antingen bli buren, springa, klättra på stenar eller sitta i träd. Och i alla träd sjunger hon ekorrn satt i granen. Gullunge. Direkt när vi fikat klart sa hon "åka bilen nu" men sen tyckte hon ändå det var rätt kul med utflykt. Det ska nog bli en naturälskare av henne också!
4 comments:
Vad glad jag ör för din skull Clara! Känner dig inte, men känner med dig. Det kommer en annan tid, då krafterna finns där på ett annat sätt än nu. Men det tar tid... Därför är det så viktigt att njuta av de dagar som är bra och ta vara på stunden. Så klokt att välja platser utan för mycket människor och intryck.
Åh, jeg elsker at I ikke giver op - den lille skønne unge, skal bare elske den natur, som I holder så meget af :)
Og du vil få det bedre- små skridt af gangen. Men blev nu ikke ked, hvis du pludselig oplever det går tilbage, for det er nemlig også helt almindeligt. Kærlige tanker herfra :)
Små framsteg är stora framsteg när man inte mår bra. Härligt med höstutflykt.Kram Kitty
Så skönt att du har fått lite energi tillbaka. Det betyder ju så mycket att bara kunna något Något när en mår sådär.
Post a Comment