Just nu så bara tvivlar jag på allt jag stickar. Har insett att det inte är någon idé att sticka en tröja till mig själv för det kommer bara sluta med att jag repar upp den. Så blev det också med den här lilla grå korven som var tänkt att bli en Boxy. Jag hade bara lite fel stickfasthet men med så många maskor så blev den alldeles för stor och garnet skulle inte räcka. Och eftersom garnet är Tant Koftas handfärgade fantastiska Stuns så förtjänar det ett bättre öde! Exakt vad vet jag dock inte, det får ligga till sig tills jag slutar tvivla så mycket.
Stickar enkla slätstickade handledsvärmare och sockar så länge. Då finns det liksom inget att tvivla över!
6 comments:
Men tänk vad fantastiskt att du är så noga ändå! Ibland har jag den dåliga egenskapen att bara köra på för jag inte orkar repa upp. Och då blir det ändå inget roligt i slutändan.
Styrkekramar!
Vet hur det är, fortfarande efter tio år klarar jag inte av stress. Men det går att planera och prioritera, skala bort det som gör ont.
Du klarar det så småningom!
Inger
Instämmer med Helga! Allt du skapar över huvud taget ser alltid så perfekt ut och det är väl för att du inte ger dig när det blir fel. Jag kör också bara på för att jag inte orkar och bara vill bli klar. Så står man där med halvtaskiga grejer, sneda och vinda och är sådär halvnöjd och använder det bara när ingen annan ser. Så jag beundrar ditt tålamod när det kommer till skapande! En del har det, en del inte! :)
haha nejdå, jag tror inte på det där med att en del har det och andra inte. Tror mest att det är för att jag redan har så mycket stickat i garderoben som jag orkar vara petig med det jag stickar på just nu. När jag syr tex är jag mycket slarvigare (än så länge) det syns bara inte på bild :P. Men då hänger det också bara i garderoben och så blir jag sur på mig själv för att jag "slösade" med tyget. Kanske är snålhet som ligger bakom :P
Hjärnan vill vila och då är det bättre satsa på mindre och enklare projekt. Kitty Ps det måste vara något fel på "jag är inte robot" för behöver bara bocka i rutan och klicka på Publish.
Hittade din blogg för några dagar sen, och det är jag så glad att jag gjorde! Känner igen mig i mycket, att leva med sjukdom i familjen och viljan att skapa. Tack för att du delar med dig!
Post a Comment